Hemgjord hundmat – hur vet jag att hunden får i sig allt den behöver? – Min hund vill ha riktig mat

Utav alla frågor jag har fått under alla mina år med kostrådgivning så är nog den här den allra vanligaste: ”När jag gör egen hundmat, kan jag då vara säker på att hunden får i sig allt den behöver?”

Det är en högst relevant fråga som oroar många hundägare och jag tar den på absolut största allvar. Jag vill skriva den här artikeln för att lindra oron och för att förhoppningsvis få fler att våga ta språnget från processad mat till naturlig mat.

Vi måste lära oss att förstå vad riktig näring egentligen är. Pulver, piller och oljor varken kan eller ska kompensera eller ersätta riktig näring som finns i mat – riktig mat!

Grundläggande faktorer för näringsupptag

Hundkroppens förmåga att tillgodogöra sig näringsämnen från mat är beroende av en rad olika faktorer. Några av de viktigaste är att maten:

innehåller aktiva enzymer[1]
innehåller näringsämnen (t.ex. vitaminer, mineraler, spårämnen, aminosyror, fettsyror) som är naturliga, oprocessade, synergistiska[2] och organiskt bundna[3]
innehåller sparsamma mängder fett och stärkelserika ingredienser som stör matsmältning och näringsupptag.

Kroppens förmåga att spjälka föda och tillgodogöra sig näring är alltså beroende av faktorer som kan tyckas ganska självklara.

Så länge som vi använder varierade råvaror av god kvalitet, är det faktiskt svårt att skapa måltider som INTE förser hunden med all näring som den behöver. Vi behöver inte fundera så mycket på ifall hunden får exakt rätt mängd av allt; rätt mängd organmat, kalcium/fosfor, olika vitaminer, fettsyror och så vidare. Genom att variera råvarorna i kosten skapas en bred näringsprofil, utan att vi behöver fundera så värst mycket på detaljerna.

Ja, så här enkelt är det faktiskt! Min approach till hemgjord hundmat har alltid styrts av mottot: Varför krångla till saker i onödan?

Naturen krånglar aldrig till det. Naturen är komplex, men aldrig komplicerad. Det är vi människor som komplicerar naturen. Om man tillhör kategorin av människor som tenderar att överanalysera, kan det kännas jobbigt att släppa kalkyler och tabeller. Det är absolut inget fel att vara analytisk till naturen, tvärtom, men när det gäller hundmat (och egentligen all mat) behöver man kämpa emot det inneboende drivet att analysera och kalkylera. När det gäller mat behöver vi tänka mer i termer av makronäring. Makronäringen utgörs av de stora beståndsdelarna i kosten: Vatten, protein, fett och kolhydrater. Mikronäringen utgörs som av de små beståndsdelarna i kosten: Vitaminer, mineraler och spårämnen, fettsyror, med flera. Alla mikronäringsämnen förekommer i större eller mindre mängder i makronäringen. När vi använder en variation av högkvalitativa råvaror för att sätta samman hundmaten och tillgodoser makronäringsbehoven, kommer vi följaktligen även tillgodose mikronäringsbehoven.

Jag vägrar recept!

När man bestämmer sig för att göra egen hundmat så behöver man också bestämma sig för att våga lita på att naturlig mat, med varierade råvaror, faktiskt innehåller all näring som hunden behöver.

Utöver varierade råvaror så kan naturliga fodertillskott användas som berikning. Jag tar upp detta med fodertillskott i dessa artiklar:

Jag skulle kunna göra som så många andra som sysslar med kostrådgivning och presentera recept baserade på tabeller, med dagsbehovet av varje enskilt näringsämne listat i milligram och mikrogram. Det ser bra ut på pappret och skulle definitivt få det att se ut som om jag vet vad jag pratar om. Det är inte det att jag inte har kunskapen och verktygen för detta – för det har jag – men jag vägrar konsekvent därför att jag anser det vara rent nonsens! Varje gång som jag försöker räkna ut foderstat för en hund med hjälp av kalkylblad[4] hamnar energi-, fett- och proteinhalter på rent absurda nivåer som jag vet kommer att orsaka stora problem. Tabeller som listar näringsbehov är rent teoretiska och grundar sig på teoretisk nutrition – nutritionism – som har lite eller inget med verklig nutrition att göra. Inget recept i världen, hur noggrant kalkylerat det än må vara, har något som helst värde när hunden kliar sig, får öroninflammationer eller är lös i magen. Det är endast genom att lära sig hundens signaler och anpassa kosten därefter som vi kan skapa balans i hundens kropp. Och sedan kan vi strunta blankt i att tabellen sa att hunden skulle ha si eller så mycket av det ena eller det andra.

Tecken på att kosten är balanserad och hunden får i sig allt som den behöver:

Hunden har (för individen) normal energinivå, är pigg och glad och hänger med på allt.
Hunden är riktigt slank (revbenen kan synligt anas under huden eller kännas utan tryck) men samtidigt fint musklad.
Hunden har blank och frisk päls.
Hunden har svala och luktfria öron, friska analkörtlar, minimalt med ”rinn” från ögonen, ingen förhudskatarr, ingen klåda – hunden är med andra ord symtomfri.
Hunden bajsar fina, fasta korvar.

Om hunden däremot uppvisar motsatsen till allt detta, då vet vi att kosten är obalanserad, oavsett vad recept och tabeller säger.

Kan vi lita på kommersiella foder?

Men hur är det då med kommersiella foder? Kan verkligen torrfoder och konserver ge hunden allt den behöver? Kan man verkligen känna sig trygg med processad och ultraprocessad mat?[5]

Processad mat:

innehåller inga aktiva enzymer
innehåller semi- och helsyntetiska näringsämnen som är onaturliga och varken synergistiska eller organiska
innehåller stora mängder fett och stärkelserika ingredienser som stör matsmältning och näringsupptag.

Men, tänker du kanske, det finns ju färskfoder! Är inte färskfoder ett bra alternativ till hemlagat eller processade foder?

Mitt svar blir faktiskt nej, kommersiella färskfoder är inte något bra alternativ. Det beror på att färskfoder – utom i några få undantagsfall – är alldeles på tok för fetthaltiga. Det innebär en enorm påfrestning på inre organ att dagligen äta höga fetthalter och det är inget som är naturligt, ens för en carnivor som hunden. Dessutom reducerar fetthalten all övrig näring i fodret, vilket på lång sikt skapar näringsobalans.

Jag går inte in närmare på detta med fett- och färskfoderproblematiken här utan jag refererar i stället till dessa artiklar:

Vem dikterar villkoren för våra hundar och kan vi lita på dem?

Okej, så vem vet egentligen exakt vad hunden behöver? Och vad baserar man i så fall den kunskapen på?

Först, låt oss begrunda följande scenario.

Dagens alla löpsedlar och all nyhetsmedia rapporterar idag den banbrytande nyheten:

Just nu är produktionen av den första någonsin godkända serien med fullkost för människor i full gång.

Serien, som godkänts för försäljning inom hela EU, kommer att omfatta fullkost för båda de av EU-kommissionen fastslagna näringsprofilerna:

Underhållskost för vuxna individer.
Underhållskost för växande och reproducerande individer.

På Junkfood AB, som tillverkar denna första fullkostserie för människor, säger man: ”Vi är stolta och upprymda över att få vara först på marknaden med denna banbrytande produkt som kommer att underlätta livet för så många människor. Äntligen slipper vi våndas över vad vi ska äta till middag!”

På frågan om det är något särskilt vi behöver tänka på när vi ska övergå till den här kosten, svarar Junkfoods representant, Hertha Dumbass: ”Det är viktigt att man håller sig till en och samma produkt, helst hela livet och att eventuella byten ska ske med långsam infasning för att undvika magbesvär. Vi vet att det är viktigt för människor att känna att de har valmöjligheter och möjlighet till variation och därför kommer vi så småningom att utöka serien med fullkost för individuella behov, såsom kost för olika åldersgrupper, kaloribehov och hälsostatus. På så sätt kan kosten varieras utan byte mellan olika fullkostproducenters produkter, vilket som sagt kan oroa matsmältningen. Vi kommer även att ta fram fullkost som baseras på alternativa, klimatneutrala proteinkällor. ”The sky is the limit!”, avslutar Dumbass, uppenbart belåtet.

De första alternativen i fullkostserien utgörs av Lamm & Ris; Kyckling & Ris samt det glutenfria alternativet Biff & Grönsaker. Fullkosten kommer i form av torra kulor, som kan ätas precis som de är eller blandas ut med lite vatten och innehåller all näring som människor behöver, med rätt nivåer av protein, fett, kolhydrater och mikronäringsämnen för de två näringsprofilerna. Produkterna behöver inte kompletteras utan utgör fullkost som människan kan leva uteslutande på. Den torkade och sterila formen innebär lång hållbarhet, vilket ses som utmärkt ur miljö- och klimatsynpunkt eftersom det innebär mindre transporter och avsevärt färre turer till butiken. Fullkosten kommer att säljas av alla de större livsmedelsbutikerna och även online.

EU-godkännandet har inneburit att flera olika internationella livsmedelsföretag nu står redo att ta upp produktionen av egna serier. Flera källor som vi talat med förutspår att den nya fullkosten så småningom kommer att konkurrera ut all ”riktig” mat. Men detta är inget som bekymrar den multinationella livsmedelskoncernen Whataloadofcrap Ltd, som äger flera varumärken på livsmedelsverkaren och som också äger Junkfood AB. I ett uttalande säger bolagets talesperson Gert Gniden: ”Visst, många arbeten går förlorade och många livsmedelsproducerande företag tvingas lägga ner, det är oundvikligt. Men vi kan inte hindra utvecklingen och många nya arbetstillfällen kommer att skapas inom den här nya industrin. Dessutom kommer klimathotet att minskas när all matproduktion centraliseras och kontrolleras på det här viset.”

Verkar det här helt galet? Ja, det gör det förstås, men det är så här verkligheten ser ut för hundar och katter. Och vem vet, kanske kommer detta att bli verklighet även för människor i framtiden? Jag tror att flera av dem som läser detta har känslan av att det nog inte är alltför avlägset, med tanke på hur samhället utvecklas till att bli alltmer ”orwellskt” och dystopiskt.

Villkoren styrs av branschorganisationer

För att inte oseriösa produkter som skulle kunna äventyra hundarnas hälsa ska släppas på marknaden har man skapat branschorganisationer som AAFCO i USA och FEDIAF i Europa. Märk väl att det inte är fråga om några fristående, opartiska kontrollmyndigheter som håller ögonen på foderindustrin så att den inte använder olämpliga ingredienser. Det rör sig i stället om privata branschorganisationer, som med stöd av egna djurförsök upprättar näringsstandarder som talar om vilka ingredienser som får användas och hur mycket av olika näringsämnen hunden behöver.

För att foderproducenten ska få märka sina produkter med ”underhållsfoder för [respektive näringsprofil]”; ”komplett och balanserat” eller ”helfoder”, ska näringsvärdena kunna bevisas vid analys. Det är alltså dessa branschorganisationer som dikterar villkoren för vad våra hundar ska äta.

”Det är väl bra att inte vilket skräp som helst får säljas?”

Jo, det kan man tycka. Men se det beror på hur man definierar skräp.

Näringsstandarderna bestämmer alltså minimum- och i vissa fall även maxnivåer av alla enskilda mikronäringsämnen (vitaminer, mineraler, fettsyror) och makronäringsämnen (protein, fett, kolhydrater) som man fastslagit att hunden behöver och som ska ingå i kommersiella foder. Man brukar prata om ”vetenskapsbaserade foder” och då menar man foder som baseras på forskning och tester. Vi återkommer strax till detta.

Det standarden däremot inte talar om (utom i vissa undantagsfall) är vilka källor de olika näringsämnena får lov att komma ifrån. Näringsämnen kan ha naturligt ursprung, men de kan och får också vara helt syntetiska – de kan alltså ha framställts i ett laboratorium.

Protein som exempel

I AAFCO:s värld existerar endast två olika näringsprofiler och så här har man bestämt att proteinhalten (beräknat på torrsubstans) ska se ut i dessa:

Underhållsfoder för vuxna hundar: minimum 18 % (ingen maxgräns)
Underhållsfoder för växande och reproducerande hundar: minimum 22,5 % (ingen maxgräns)

Var proteinet ska komma ifrån har man däremot ingen åsikt om. Så länge som alla enskilda aminosyror (proteinets byggstenar) kan identifieras och mätas kan de ha vilket ursprung som helst. Aminosyrorna kan alltså vara syntetiskt framställda, så länge som de förekommer i rätt mängd. Proteinet kan också vara uteslutande vegetabiliskt och foder för både hundar och katter kan och får vara helt veganska eller vegetariska, så länge som tillverkaren garanterar att näringsbehoven uppfylls.

Samma sak är det med övriga näringsämnen, till exempel vitaminer och mineraler. Att ett näringsämnes kvalitet och ursprung har en avgörande betydelse för biotillgängligheten (hur väl det tas upp av kroppen) struntar man fullkomligt i. Förutom viss diskvalificering av källor (såsom järn från karbonat- eller oxidkällor och koppar från oxidkällor) så anser AAFCO och FEDIAF att övriga näringsämnen får ha vilket ursprung och vilken form som helst.

Detta ”vad som helst” som jag pratar om ska dock vara godkänt som foderingrediens[6].

Godkända foderingredienser inkluderar även, men inte uteslutande: Majsgluten, kopparsulfat, hydrolyserade fjädrar, glycerin och potatisstärkelse – bara som exempel.

Testade produkter

AAFCO har helgarderat sig genom att hävda att produkter märkta med ”underhållsfoder för [respektive näringsprofil]” måste genomgå noggranna tester. Här följer min korta sammanfattning av protokollet för hur ett sådant ”noggrant test” ska utföras:

“MINIMUM FEEDING PROTOCOL FOR PROVING AN ADULT MAINTENANCE CLAIM FOR A DOG FOOD”[7]

Ett minimum av 8 friska hundar minst 1 år gamla och av optimal kroppsvikt måste starta testet.
Alla hundar i testet ska äta samma slags foder.
Testet ska pågå i minst 26 veckor.
Ingen annan föda utom vatten får ges till hundarna under testperioden.
De hundar som avslutar testet får inte ha tappat mer än 15 % av sin kroppsvikt.
6 av 8 hundar måste ha avslutat testet.

(I referenserna längst ner finns länk till källan [6], om du vill läsa den utförliga versionen.)

Testet ska alltså pågå i drygt 6 månader. Det förklarar varför så många hundägare får se sina hundar lida svårt av allt det som allvarliga näringsobalanser orsakar. För det är förstås helt omöjligt att förutspå ett foders långsiktiga påverkan på hunden utifrån ett 6 månaders test! Att så många hundar trots allt mår bra så länge som de gör på denna ultraprocessade föda bevisar endast en sak: Hunden är otroligt anpassningsbar och en enastående överlevare!

Makt och pengar

Att foderindustrin hålls som gisslan av de stora aktörerna på marknaden råder ingen tvekan om. Företag som Mars Petcare*, Nestlé, Collgate – Palmolive, Dechra Pharmaceuticals har outtömliga resurser för att bedriva lobbyverksamhet och deras djurförsök ligger till grund för de flesta av AAFCO:s näringsstandarder.

“The Mars family* was among 18 billionaire families who lobbied Congress to eliminate the estate tax. According to Public Citizen, since 1994 the families have spent approximately $500 million on lobbying efforts.”[8]

500 miljoner dollar på lobbyverksamhet? Man baxnar!

(* Mars Petcare äger bland annat varumärket Royal Canin och forskningsorganisationen Waltham samt majoriteten av veterinärkliniker och djursjukhus i USA och UK.)

Nutritionism i stället för nutrition

Nutrition betyder näring. Nutrition, alltså näring, finns naturligt i riktig mat; i kött, spannmål, frukt och grönsaker. Den processade smet som blir till torra pellets eller konserver, består egentligen mest av en bärande substans. En substans som – även om åtminstone delar av den faktiskt en gång i tiden hade naturligt ursprung – inte längre kan liknas vid något naturligt. Den bärande substansen blir sedan ’berikad’ med artificiella näringsämnen. Det här är något som man kallar för nutritionism, när allt fokus ligger på enskilda och isolerade näringsämnen. Den bärande substansen kan i princip bestå av nästan vad som helst (så länge som detta något är en godkänd foderråvara), bara den är berikad med rätt näringsämnen, i rätt mängd – allt enligt branchorganisationens egen forskning.

Sjukare i stället för friskare

Det är alltså meningen att vi hundägare ska luta oss tillbaka och blint lita på att de vetenskapsbaserade foder som säljs i påsar och burkar ska ta hand om våra hundars näringsbehov och hålla dem friska och välmående genom livets alla skeenden.

Men varför är det då inte så? Om nu de vetenskapsbaserade fodren är så bra – varför blir hundarna då sjukare och sjukare, i stället för friskare och friskare? Om fodrets innehåll av alla essentiella näringsämnen garanteras genom att påsen märks med ”komplett och balanserat”, borde då inte alla hundar vara kärnfriska?

Med tanke på hur oändligt mycket av djurförsök, forskning och expertis som ligger bakom produkten och på hur mycket vi betalar för den, borde då inte veterinärklinikerna vara tomma och öde – förutom de enstaka djur som råkat svälja något olämpligt eller råkat ut för olycka?

Allergi?

Om vetenskapsbaserade foder är så bra, vad ska vi då skylla alla allergier och födoämnesintoleranser på? Dessa konstant ökande gissel, med plågsamma hud- och magproblem, som snart alla hundar är mer eller mindre drabbade av. Ska vi skylla på genetik? Skulle dåliga gener göra att allergi nedärvs? Detta är fullständigt nonsens! Det som veterinärmedicinen kallar för allergi eller födoämnesintolerans har sitt ursprung i en icke fungerande tarm; allergi och intolerans är matsmältningsrelaterade problem! Lös magproblemet och allergin försvinner som genom ett trollslag. Hur vet jag det? Jo för att jag har sett det hända. Otaliga gånger.

Till dig som fortfarande tvekar:

Ta en liten stund till att begrunda det märkliga i påståendet om att sterila och processade matliknande substanser skulle vara bättre mat för hunden, än riktig mat som är baserad på naturens oändliga visdom. Fundera lite på vilken sorts mat du själv helst skulle vilja äta, torkade pellets fulla av laboratorieframställda, kroppsfrämmande ämnen eller mat komponerad av naturliga, näringsrika råvaror?

Vill du ha tips på hur du kan göra mat som passar din hund så kan du köpa boken ”Min hund vill ha riktig mat”. Bilagan med massor av tips laddar du ner gratis här: Bok & bilaga. Förslag på ingredienser laddar du ner gratis här: Förslag på ingredienser för hemlagad hundmat. Vill du göra egen mat till valpen så finns en särskild pdf för det som du köper för en billig peng, här: Min valp vill också ha riktig mat!

Varma hälsningar till alla hundar och deras människor

[1] Artikel: De livsviktiga enzymerna

[2] Synergi betyder samverkan mellan olika faktorer, i detta fall näringsämnen, kofaktorer, enzymer, koenzymer m.m.

[3] Artikel: Naturligt eller syntetiskt – vad döljer sig i …

[4] Verktyg, bl.a. i form av Excel-kalkylblad, finns i både gratis- och betalversioner på internet.

[5] Artikel: Skillnaden mellan processad mat och riktig mat

[6] Document 32013R0068. Kommissionens förordning (EU) nr 68/2013 av den 16 januari 2013 om en förteckning över foderråvaror: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/ALL/?uri=CELEX:32013R0068

[7] 1) Cashmere Vet Clinic: AAFCO Feeding Trials: Realities. PDF: https://cashmerevetclinic.com/wp-content/uploads/2019/07/Position-Papers-AAFCO-Feeding-Trials1.pdf
2) Petfood Industry: The expectations and limitations of feeding trials. https://www.petfoodindustry.com/pet-food-market/article/15468983/the-expectations-and-limitations-of-feeding-trials

[8] en.wikipedia.org/wiki/Mars_family