Antalet hundägare som går över till färskfoder och hemmablandad hundmat ökar stadigt. Men för vissa blir övergången till färskfoder inte alltid den odelat positiva upplevelse man förväntade sig. Ibland kör det ihop sig ordentligt. Hunden mår kanske riktigt dåligt; den får kanske klåda, eller blir magsjuk.

Tyvärr är många veterinärer benägna att skylla hundens problem på alla typer av kost som involverar färskt kött – oavsett om det handlar om färskt foder eller färskfoder (jo, det är faktiskt stor skillnad, läs gärna den här artikeln: Färskfoder eller färskt foder?).

Men en naturlig kost bär aldrig skulden för att hunden blir sjuk. I själva verket är problemen ofta enkelt avhjälpta genom att anpassa kosten efter individens speciella behov.

Färskfoder är ju naturligt för hunden – vad kan då gå fel?!

För att förstå varför det kan gå fel med kommersiella färskfoder så måste vi titta lite på hur den vilda hunden lever. Närmast till hands för jämförelse är vargen, som har exakt samma förutsättningar för att spjälka föda som hunden har – om än med vissa mindre, regionala variationer

Vargen äter inte varje dag. Den äter inte ens regelbundet. Den äter när den lyckas fälla ett byte och det kan gå lång tid mellan mattillfällena – allt avgörs av tillgången på bytesdjur, eller kadaver, för vargen är faktiskt även en asätare.

Vargens magsäck är otroligt elastisk, den är designad för att kunna fyllas med stora mängder föda när väl tillfälle ges. När magen är full drar vargen sig undan för att vila, länge och väl, medan den smälter maten. Hela den här processen är naturlig och hela vargens matsmältningsapparat är byggd för att äta på det här viset: maten smälts medan kroppen är i vila.

Vargens byte består inte bara av kött och organ. Faktiskt slinker en hel massa annat också med, som päls/hår, skinn, senor, massor av ben och brosk, ja i stort sett allt på bytesdjuret, även de delar som är protein- och fettfattiga. Vargar äter faktiskt också annat än animalier. Både bär och mogen fallfrukt står på menyn.

Även om det råder överflöd av byten och vargen ges tillfälle att äta ofta, så kan det ändå inte jämföras med den regelbundna utfodringen, 1–3 gånger per dag, som vi skämmer bort våra hundar med.

Läs gärna också dessa relaterade artiklar:

Även tamhundens hunger drivs av jaktinstinkt!

Vargar och hundar känner inte hunger på samma sätt som människor, det är viktigt att komma ihåg. I stället drivs deras ”hunger” av jaktinstinkt.

Vargars och hundars lever har en fantastisk kapacitet att omvandla fett till glukos, som de använder för att få energi till långa, utdragna jakter på fastande mage.

Utan den här funktionen skulle vargen svälta ihjäl, för hur skulle den annars få energi till att jaga när magen är tom?

Jo, det är faktiskt sant, även en liten Chihuahua har jaktinstinkt. Den visar sig inte nödvändigtvis genom att den drar i väg på jakt så snart den släpps lös; i stället visar den sig genom att så snart minsta förväntan om mat uppstår, så startar en kemisk process i kroppen som driver på enzym- och magsyraproduktion och salivutsöndring.

Det kan räcka med att matte eller husse går ut i köket, då finns alltid en chans att ”om jag fjäskar riktigt och ser extra söt ut så kan det hända att jag får en gobit”. Det är vi människor som misstolkar hundars tiggande och fjäskande som hunger. Och hundar lär sig blixtsnabbt att utnyttja vår okunskap och spelar ut alla sina kort.

Kan det bli för mycket av det goda?

Ja, det kan det faktiskt. För om vi jämför den vilda hundens matvanor och tillgång på föda med hur vi utfodrar våra tamhundar så klarnar bilden av hur lätt det är att – av misstag och ren välmening – faktiskt överutfodra hunden.

Problemen med kommersiella färskfoder

Kommersiella färskfoder innehåller ofta flera olika proteinkällor och består ofta av både muskelkött och organ. Inget ont om detta – en hund behöver varierade proteinkällor och den behöver både muskelkött, inälvor och organ. Men när vissa styckningsdelar används mer frekvent än andra kan det ge kosten en snedvriden näringsprofil. Till exempel är lever mycket fosfor- och purinrikt och bör inte utgöra mer än max 5% av kosten och bör inte ges dagligen; kroppen måste få en chans att eliminera slaggprodukter från metabolismen.

Men det allra största problemet med kommersiella färskfrysta produkter är alltför höga fetthalter. För mycket fett i kosten kan orsaka näringsbrister och obalanser. Det beror helt enkelt på att kroppens energibehov är uppfyllt innan behovet av mikronäringsämnen (vitaminer, mineraler, spårämnen) uppfyllts. För att inte obalanser ska uppstå behöver hunden få lika mycket av sin energi från protein som från fett. Därför får aldrig fetthalten i kosten aldrig vara högre än max hälften av proteinhalten (se mer i artikeln: Fett).

Den analys av makronäringsämnen (fett, protein, vatten, kolhydrater) som finns på förpackningen är alltid en genomsnittlig och uppskattad analys – vilket är helt naturligt när det handlar om en naturlig produkt. Produktionsdjurens näringsprofil varierar och det är av uppenbara skäl omöjligt för foderproducenten att analysera varenda tillverkningsbatch.

Proteinhalten i färskfoder är sällan underrapporterad, men det är däremot ofta fetthalten. Detta är ett stort och allvarligt underskattat problem. Flera färskfodertillverkare har fått uppdatera sina förpackningars fettdeklarationer efter anmärkning från Jordbruksverket[1].

Några saker man bör vara uppmärksam på när det gäller kommersiella färskfoder – helfoder såväl som halvfoder:

Lever och andra organ ingår ofta i hög utsträckning. Lever har hög purin- och fosforhalt och innehåller mycket fettlösliga vitaminer som lagras i kroppen.
De animaliska produkter och köttbiprodukter som utgör råvaror i färskfoder är av uppenbara skäl de styckningsdetaljer som människor ratar, d.v.s. segt kött (muskler, bennära kött) som generellt är mer proteinrikt.
Mycket av det bortskurna fett som vi människor inte vill ha hamnar i hundmatssorteringen.

Vad händer när det blir för mycket?

Hundkroppen är dålig på att lagra protein. Det som inte direkt används av kroppen, omvandlas av levern till energi/fett.
När överskott av protein bryts ner i kroppen bildas ammoniak och andra biprodukter som belastar lever och njurar.
Att omvandla aminosyrorna i proteinet till energi är en komplex process och stora mängder energi går åt i kroppen. Alltså måste fetthalten följa med proteinhalten. Ett foder med hög proteinhalt måste alltså även ha en högre fetthalt.
En alltför hög fetthalt i förhållande till proteinhalt kommer på sikt att leda till näringsobalanser. Fetthalten får inte överstiga hälften av proteinhalten.
Överskott av protein och fett skapar en varm, fuktig miljö i kroppen där skadliga mikroorganismer frodas.
Tecken på att kroppen jobbar för att göra sig av med överskott kan vara magproblem, lös mage, klåda, utslag, allergiska symptom, rinnande ögon, återkommande öroninflammationer, svampinfektioner, förhudskatarr, med mera.

Känsligheten för höga protein- och fettkoncentrationer varierar mellan såväl olika raser som individer. Vissa individer är väldigt känsliga och reagerar kraftigt på minsta överskott medan andra under lång tid kan äta hur mycket som helst och må hur bra som helst. Dock är det alltid en fråga om tid innan problem orsakade av överutfodring visar sig. Detta sker ofta när hunden börjar komma upp i medelåldern.

Alltså måste hundägaren göra allt för att förebygga de problem som överutfodring förr eller senare kommer att leda till. Det är oerhört viktigt att anpassa protein- och fettkoncentrationer i kosten. Alternativet är att man annars måste komma betydligt närmare vargens sätt att äta, med oregelbunden och inkonsekvent utfodring, med återkommande perioder av fasta. Annars klappar helt enkelt hundens matsmältningssystem ihop.

Hemmagjord hundmat är alltid bäst

För att få bättre kontroll över vad hunden får i sig är det en klar fördel att själv bereda hundens mat. Då kan man anpassa och variera råvarorna och kosten blir på så sätt anpassad för individens behov.

Man kan till exempel blanda något proteinrikt med något som inte är lika proteinrikt.

Man kan variera fetare köttslag med magrare köttslag. Fetthalten varierar stort mellan olika köttslag och styckningsdetaljer.

I fläskfärs ligger medelvärdet på ca. 13% fett.
Nötfärs räknas som fettrik när medelvärdet ligger runt 8%.
Lammfärs är generellt fett.
När man använder helt kött kan överflödigt fett skäras bort.
Odlad lax är mycket fet och inte alls nyttig. Vild lax har normala fetthalter och är mycket nyttig. Annan vild, fet fisk är mycket näringsrik och nyttig, men de flesta hundar tål endast måttliga mängder några gånger per vecka.
Viltkött och färs från viltlevande djur är generellt ganska magert och har en naturlig näringsprofil.
Vom (komage) är för det mesta ganska magert (men inte alltid, se upp!).

Kolla gärna själv och jämför näringsinnehåll i olika köttslag, använd exempelvis:

För att minska fett- och proteinkoncentrationer i kosten kan man blanda vegetabilier. Till exempel välkokta, avsvalnade rotgrönsaker/potatis (gärna med skal) som mosas/puréas eller skärs i bitar som anpassas efter hundens storlek. Detta för att efterlikna allt det där andra som vargen äter på sina byten, som ger tarmarna något att jobba med.

Jag rekommenderar grönsaker, rotgrönsaker och mogen frukt framför ris, andra gryn eller pasta. I rotgrönsaker som fått kallna ordentligt, gärna i kylskåp, blir en del av stärkelsen resistent* och ger inte samma negativa påverkan på tarmarna som annan stärkelse.

Förslag på grönsaker och rotgrönsaker som kokas mjuka och mosas eller finhackas: Blomkål, vitkål, broccoli, paprika, gröna ärtor, bönor, potatis, morötter, rödbetor, kålrot, selleri, palsternacka, sötpotatis.

VIKTIGT! Om ben inte ingår i kosten måste kalktillskott ges!

Läs gärna dessa artiklar för mer information om olika tillskott:

* Resistent stärkelse bildar fibrer som omvandlas till fettsyror i tjocktarmen.

Överutfodra inte!

Det är viktigt att komma ihåg att en måltid baserad på råa animalier ger ett helt annat näringsupptag än vad torrfoder eller konserver någonsin kan ge. Mängderna – eller storleken på portionerna – måste alltid anpassas efter hundens individuella behov. Det är väldigt lätt att göra misstaget att överutfodra och det gäller i synnerhet om man har en hund av liten ras; det kan se väldigt lite ut på tallriken.

Vanliga tecken på att hunden får för mycket mat kan vara buller i magen, uppstötningar, smackande, kräkningar, gaser, lös avföring, slem i avföringen, blod i avföringen.

Hunden kan också gradvis tappa intresset för maten som tidigare slank ner utan problem. Till sist kanske den matvägrar helt, inte sällan följt av gallkräkningar och magkatarrsymtom.

Håll koll på hullet

Behöver du öka storleken portionerna så gör det långsamt.

En vuxen hund behöver sällan äta mer än 1–2 % av sin kroppsvikt dagligen (total mängd animalier och vegetabilier).
Enstaka energikrävande hundar behöver 3–5 % eller mer.
Runt 3 % av kroppsvikten dagligen kan behövas för valpar och växande hundar.
Småväxta raser behöver sällan mer än 1–2 % och kom ihåg att småhundar oftast är färdigvuxna redan vid 4–6 månaders ålder och det gäller att vara med och anpassa fodermängden.

Men kom framför allt ihåg att alla hundar är olika! Behoven är individuella och storleken på portionerna, antalet portioner per dygn, förhållandet mellan protein/fett och grönsaker – allt måste provas ut individuellt.

Hunden spyr galla på tom mage

Ett vanligt antagande är att många små mål utspridda över dygnet ska förhindra att hunden spyr galla på tom mage. Men denna metod utgör inte någon långsiktig lösning på problemet – det kan snarare tvärtom förvärras.

Gula, skummiga kräkningar beror på följande orsaker:

Överproduktion av galla, som orsakas av att hundens kost innehåller för mycket fett. Drabbar oftast hundar som äter färdiga färskfoder.
Kosten innehåller mycket snabba kolhydrater och därför tappar hunden energi snabbt.
Kosten innehåller mycket stärkelse som gör magsyran basisk, vilket leder till en ond cirkel med ökad magsyraproduktion. Detta drabbar dock främst hundar som äter torrfoder.

Det allra viktigaste verktyget för att förhindra att hunden spyr galla är att verkligen gå in för att kontrollera fettinnehållet i hundens mat. Man bör även se över kolhydratkällorna. Man kan till exempel prova med att byta ut vitt ris mot fullkornsris och andra fullkornsgryn.

Gallkräkningar försvinner oftast helt med riktig bra råvaror, regelbunden fasta och semifasta (köttfria måltider) och genom att se till att hundens mat inte är för fet, även om det kan ta lite tid.

Läs gärna den här artikeln: Gallkräkningar på tom mage – beror det verkligen på att magen är tom?

Hunden äter som en häst och tappar ändå i vikt?

En annan vanlig reaktion på överutfodring är – hur paradoxalt det än kan låta – viktnedgång.

Tänk på LCHF/Atkins/Keto-modellen: Fett bränner fett!

I det här fallet kan man faktiskt dra en direkt parallell mellan hundar och människor; det snabbaste sättet att banta en hund är att skippa alla usla dietfoder och snabba kolhydrater och ge endast fett och protein. Det är en riktigt dålig kostplan i längden, som leder till allvarliga näringsbrister, men ur viktminskningperspektiv är den mycket effektivt.

Överutfodring kan faktiskt ge en oönskad viktnedgång. Och när hunden tappar i vikt, ja då faller det sig förstås naturligt att öka på maten. Kanske hör man också kurr och buller från magen och då är det väldigt lätt att förledas att tro att hunden är hungrig. Men hundar känner ju inte hunger på samma sätt som vi och om deras magar kurrar är det inte för att de är hungriga.

I stället är det faktiskt precis tvärtom. Buller och kurr beror i stället på för mycket mat, snarare än på för lite mat.

För lite och för basisk magsyra

Buller och kurr kan också bero på att hunden lider av en underproduktion av magsyra, eller för högt pH (basisk) magsyra. Så kallade protonpumpshämmare, syradämpande preparat och olika fodertillskott med kalciumkarbonat överanvänds ofta och skapar fler problem än vad de löser. Hundens mage är ju beroende av den sura magsyran för att kunna spjälka maten och behandling med syradämpande preparat blir därmed i längden kontraproduktivt.

Prova att blanda lite äppelcidervinäger eller färskpressad citron i maten för att stimulera saltsyraproduktionen.
Animal Biosa är ett utmärkt fodertillskott för att stimulera både magsyra, enzymproduktion och mikroflora.
Blanda gärna lite finhackad färsk (eller torkad) ananas, papaya och ruccolasallad i maten.
Man kan också köpa saltsyratabletter på apotek eller i hälsokost (dosera försiktigt, börja med ytterst små mängder/bråkdelar av kapslar) men prova först och främst med de första punkterna i listan.

Tips inför omställningen

När man gör omställningen från torrfoder till färsk mat är det mycket viktigt att man är uppmärksam på alla förändringar. För det är en stor omställning att gå ifrån att äta en steril, ultraprocessad kost till att äta rått kött.

Inled helst alla omställningar i kosten med en fastedag med enbart vatten, eller med frukt och ovanjordgrönsaker.
Skaffa en bra våg och väg noggrant alla ingredienser.
Börja försiktigt; koka/skålla eventuellt animalierna (dock aldrig ben!) initialt och fasa successivt in små portioner rått över några veckors tid.
Ge hellre för lite mat från början än för mycket.
Håll inne alla oljor och andra feta fodertillskott. Ja skippa helst alla fodertillskott helt i början (utom de som stimulerar magsyran) och låt hundmagen först få vänja sig vid den nya kosten.
Håll kosten så enkel som möjligt – använd få ingredienser och utvärdera noga vad som händer.
För gärna dagbok och dokumentera de ändringar du gör i kosten och hur hunden reagerar.

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

[1] http://svenskjakt.se/hund/skotsel/darfor-far-farskfodren-anmarkningar/