Vi vet alla hur det är, särskilt på våren, när de första gröna grässtråna tittar upp och man ibland kan få känslan av att man har en get i kopplet… Hunden tuggar och tuggar, den kan inte få nog av gräset. Och när den sen efter bara några minuter spyr upp alltihop så kliar vi oss i huvudet och undrar vad det där skulle vara bra för?

Vad betyder det egentligen när hunden äter gräs? Hunden är ju en köttätare, varför äter den gräs överhuvudtaget? Har den brist på någonting? När ska man överse med gräsätandet och när ska man vara bekymrad?

Normalt eller inte?

Tro det eller ej, men vargar äter faktiskt också gräs, trots att det är osmältbart för dem. Hundar har precis samma matsmältningssystem som vargar och därför är gräs osmältbart även för hundar. Varken vargar eller hundar kan alltså spjälka, eller utvinna, näring ur gräs och därför uppfattar de heller inte gräs som en födokälla. De äter i stället gräs av andra anledningar. Det är dock ganska uppenbart att de inte är ämnade att konsumera några större mängder; alla vi hundägare har ju sett att gräset har en tendens att komma ut helt och oförändrat, antingen som kräkningar eller i avföringen.

Gräsätandet är som intensivast vår och sommar, när gräset är färskt, saftigt och näringsrikt. Det kan handla om alltifrån ett fridfullt repande av enstaka strån till rent betande, som följs av kräkningar och ännu mer betande. Men kännetecknande för normalt gräsätande är att hunden noggrant väljer ut vissa strån, särskilt vissa långa och sträva gräsarter är extra omtyckta.

När hundar äter gräs är det i första hand av följande anledningar:

Gräset är fuktigt och släcker törst.
Gräset innehåller enzymer, klorofyll och fytonäringsämnen.
Gräset bidrar med grovfoder, alltså grovt material som hjälper matsmältningen.

Normalt gräsätande – även om mängderna är ganska stora – kan man lugnt överse med. Likaså om hunden kräks upp allt gräset – vilket den mest troligt gör. Men det kan dock vara en indikation på att hunden behöver klorofyll i sin mat och försöker kompensera bristen med att äta gräs. Därför är det viktigt att se till att klorofyllrikt grönt alltid ingår i kosten.

Klorofyll är viktigt för en rad olika funktioner i kroppen och förekommer rikligt i gräs – det är faktiskt det gröna pigmentet som gör gräset grönt. Bland annat hjälper klorofyll till med omsättningen av syre och det har också en skyddande effekt på kroppens celler. Klorofyll är också viktigt för immunförsvaret och har en renande och utrensande effekt på främst lever och matsmältning. Fytonäringsämnen är också mycket viktiga för hälsan och fungerar bland annat som antioxidanter. Gräs är också en källa för matsmältningsenzymer.

I det vilda får vargar klorofyll och fytonäringsämnen från sina gräsätande bytesdjurs magar och inälvor. Det är också troligt att de faktiskt kan utvinna små mängder klorofyll från gräs.

Ju grönare växt desto mer klorofyll: Spenat, ruccola, machesallad, mangold, broccoli, persilja, gröna ärtor och bönor.

När gräsätandet blir maniskt

Gränsen mellan normalt och maniskt är ibland otydlig, men det är viktigt att lära sig signalerna eftersom maniskt gräsätande indikerar besvär, eller sjukdom.

När hunden rusar ut och kastar sig över gräset och nästan inte är kontaktbar; när gräsätandet är desperat, maniskt och frenetiskt; när hunden även äter torrt och visset gräs och inte är det minsta selektiv utan äter allt gräs den kommer över – ja då är det en indikation på att något är fel.

Maniskt gräsätande är så gott som alltid ett tecken på matsmältningsproblem och hunden äter gräs för att lindra reflux (halsbränna)[1] eller magknip. Är matsmältningsproblemen allvarliga nöjer sig hunden inte alltid med gräs utan kan tugga i sig jord, pinnar, torra löv och ibland även grus och stenar. Jag har hört om hundar som till och med slickar på mattor och äter dammtussar.

Ibland kan hunden fått ett mer akut och tillfälligt magproblem där instinkten är att framkalla kräkning eller uppstötning. I sådana fall upphör gräsätandet ofta direkt efter att hunden kräkts färdigt. Men när det maniska beteendet upprepas ofta, eller till och med varje dag, så måste man ta det på allvar och förstå att hunden har problem.

När hunden i första hand riktar in sig på torrt och visset gräs, även under vår och sommar, kan det vara ett tecken på att hunden har en infektion i halsen som smärtar. Då kan det torra gräset ge lindring åt den onda halsen, ungefär som när vi äter en halstablett, eller glass. Om man misstänker halsinfektion är det viktigt att låta en veterinär undersöka hunden.

Ska det vara mer fibrer i maten?

Det är ett vanligt antagande att hundar äter gräs för att de har behov av fibrer. Och det stämmer – åtminstone på sätt och vis. Men jag tycker att det är bättre att uttrycka det som att hunden har behov av grovfoder. Jag ska alldeles strax förklara vad jag menar med detta, men låt oss först titta lite närmare på vad fibrer egentligen är för något.

Vad är fibrer?

Fibrer, eller cellulosa som är det lite mer vetenskapliga namnet, är ett slags kolhydrater som finns i större eller mindre utsträckning i vegetabilier. Men till skillnad från den typ av kolhydrater som spjälkas och förvandlas till sockerarter och förser kroppen med energi, passerar fibrerna ospjälkade genom matsmältningssystemet, hela vägen till tjocktarmen.

Olika typer av fibrer jobbar på olika sätt: En del fibrer sväller och bildar gelé i tarmarna som gör att matspjälkningen går långsammare, vilket ökar näringsupptaget och ger en jämnare blodsockerkurva. Andra fibrer fungerar mer som bulk i tarmen, som samlar på sig vatten och ökar volymen på avföringen, vilket är viktigt för tarmfunktionen. Vissa fibrer fermenteras och skapar nyttiga bakterier som gynnar mikrofloran i tarmen. Bakterierna bildar också K-vitamin, B-vitaminer och fettsyror som tas upp i blodomloppet och transporteras ut i kroppen.

Även om fibrer inte bidrar med så värst mycket näring så är de ytterst viktiga för att matsmältningen ska fungera och för att gynna mikrofloran och produktionen av viktiga näringsämnen. En kolhydratrik kost kan ge en ojämn blodsockerkurva, ifall den inte också innehåller fibrer. Exempel på mat som är fiberrik är fullkornsprodukter och rotgrönsaker.

I naturen förekommer ingenting av en slump eller i onödan – allt har en funktion, även fibrerna.

Hundens naturliga kost innehåller inte fibrer

Hundens naturliga kost är densamma som vargens naturliga kost[2] – en kost som i huvudsak består av animalier från bytesdjur och as. Därför fungerar inte hundens matsmältningssystem på samma sätt som hos en gräsätare, eller en allätare. Hundens matsmältningssystem är i stället ett köttätande rovdjurs matsmältningssystem, med allt vad det innebär.

Kött, inälvor, ben och brosk innehåller ytterst lite kolhydrater. Och den lilla mängd kolhydrater vargen får i sig via gräsätande bytesdjurs maginnehåll och från bär och fallfrukt, bidrar främst med enkla kolhydrater (fruktsocker)[3] och vegetabilier som redan förspjälkats av bytesdjuret. Hunden och vargen har mycket dålig kapacitet att spjälka energi ur komplexa kolhydrater. I stället får de all den energi de behöver från fett och protein.

Eftersom hunden inte har något behov av kolhydrater, ja då har den ju så klart heller inget behov av fibrer. Men varför äter då hunden gräs, som ju innehåller mycket fibrer?

Grovfoder i stället för fibrer

För hästar, idisslare och andra gräsätare är grovfoder livsviktigt. Grovfoder är fiberrikt gräs som håller tänder och magar i trim och ger näring åt den livsviktiga mikrofloran.

Till och med katter, som ju är betydligt mer utpräglade köttätare än hunddjur, har ett behov av att äta gräs. Katter saknar – precis som hunddjuren – helt förmågan att spjälka näring ur gräs. De äter alltså inte gräset för näringens skull. Men däremot rensar gräset matsmältningssystemet från hårbollar och annat oönskat och osmältbart; gräset är helt enkelt grovfoder för katten.

Och gräs är grovfoder även för hunden. Att hunden självmant äter något som är osmältbart för den, betyder att den instinktivt vet att det osmältbara hjälper till med matsmältningen. All föda måste inte alltid ha hög smältbarhet, att en viss del av födan har låg smältbarhet är inte bara positivt utan faktiskt helt nödvändigt.

Lite slarvigt kan man säga att det osmältbara hjälper hunden att smälta det smältbara.

I det vilda äter vargen hela byten. Det vill säga, den äter inte bara kött och organ på sorken, eller rådjuret, eller haren, eller vilket byte den nu lyckats fälla; vargen äter allt! Och när vi matar våra hundar så måste vi ta hänsyn till detta. Vi kan inte servera dem färdigmalt kött[4] 2–3 gånger per dag i tron att vi därmed efterliknar vargens kost. Ska vi efterlikna vargens kost måste vi få med allt på vargens byte[5]. Då räcker det inte att bara ta med malda benbitar och organmat, vi måste också få med allt annat på djuret: päls, hud, senor, ben, brosk, klövar, näbbar, klor, fjädrar, ull… Att äta hela bytesdjur ger både näring och grovfoder, det är detta som är naturlig vargmat, och hundmat.

Men allt det där vet du förstås redan, jag har tagit upp det i flera artiklar här på bloggen.

Grovfoder är ett måste!

Optimal kost för hunden vore att äta hela bytesdjur, precis som vargar och andra vilda rovdjur gör. Det är förstås inte alltid möjligt för oss hundägare att uppnå detta, men trots det måste hunden få grovfoder, det är mycket viktigt, annars kommer inte matsmältningen att fungera optimalt. Vårt sätt att efterlikna grovfoder får då bli i form av olika fiberrika vegetabilier.

I den här artikeln förklarar jag närmare vad som menas med grovfoder: Vad menas med grovfoder i hundmat?

I bilagan till min bok finns tips på ingredienser till grovfoder, du laddar ner den gratis här: Felsökning & hälsotips

Sammanfattning:

Gräs fungerar som grovfoder för hunden och hjälper till med matsmältningen.
Under vår och sommar kan hunden äta ganska stora mängder gräs. Ibland kräks den upp gräset och fortsätter äta ännu mer.
Gräsätande är oftast ett helt normalt beteende, men kan också indikera att hunden behöver mer klorofyll och fytonäringsämnen från bladgrönt och grönsaker i sin mat.
Om hunden äter gräs på ett maniskt och urskillningslöst sätt, oavsett årstid, är det ett tecken på att den har problem med matsmältningen.
Hundens kost måste alltid innehålla grovfoder, antingen i form av allt det på ett bytesdjur som är mindre smältbart, eller i form av fiberrika vegetabilier.
När hunden medvetet väljer torrt och visset gräs kan den ha en halsinfektion.
Onormalt, maniskt gräsätande måste man alltid ta på allvar!