Vad som ur ett biologiskt perspektiv är naturlig föda för hunden är en ständigt pågående och många gånger hätsk diskussion. Hunden framställs ibland som en utpräglad köttätare, vilket är ett antagande som grundas på att hunden är nära besläktad med vargen. Och vargen i sin tur framställs som en proteinslukande köttkvarn, med sina canintänder och rovdjursinstinkter.

Men det råder delade meningar. I vissa kretsar framställs vargen och hunden som allätare. Allätarteorin har särskilt argumenterats av foderindustrin, alltsedan de första kommersiella hundfodren såg dagens ljus. Det är en teori som legitimerar användandet av billiga spannmål och andra cerealier i fodertillverkningen.

Precis som läkemedelsindustrin styr den allmänna uppfattningen om människors sjukdomar och hälsa så styr foderindustrin den allmänna uppfattningen om hundars sjukdomar och hälsa (med uppbackning av läkemedelsindustrin). Allt grundas på ekonomiska intressen. De största foderproducenterna är globala mångmiljardindustrier, med oändliga ekonomiska resurser som används för intensiv propaganda och marknadsföring. Såväl veterinärer som gemene hundägare invaggas i en falsk tro på att experterna vet bäst. För de som tillverkar foder måste väl ändå vara experter, eller hur?

Jag synar foderindustrin lite närmare i bland annat den här artikeln: Hemmagjord mat – hur vet jag att hunden får i sig allt den behöver?

Låt oss nu titta lite närmare på hundens närmaste släkting, vargen.

Samma art

Hunden är mycket nära besläktad med vargen, ja faktum är att de tillhör samma art. Alla människor tillhör också samma art; våra utseenden och livsstilar kan skilja sig åt markant, men vi är trots det alla människor. Och alla hundar är också vargar. Faktum är att det som skiljer hund från varg är endast 0,2% i mtDNA (mitokondrie-DNA). Den genetiska skillnaden mellan hund och varg är mindre än den genetiska skillnaden mellan alla idag levande människor.[1]

Beroende på var våra förfäder sedan generationer framlevt sina liv, har vi människor kommit att utveckla små variationer av de kroppsliga funktioner som styr vilken föda vi mår bäst av. Och på precis samma sätt förhåller det sig med vargar och med våra hundar; de har – beroende på var på jorden de lever – utvecklat en viss anpassning till olika sorters föda.

Men trots viss anpassning har hundar och vargar fortfarande samma grundförutsättningar för att tugga, svälja och spjälka olika sorters föda. De har kvar samma tänder, samma matsmältningssystem, samma enzymer (om än med liten variation i mängd) och samma näringsbehov.

Köttätare eller allätare?

Karnivor (latin: carnivorus = köttätare)

(zoologi) organism som livnär sig på animalisk föda

omnivor (latin: omnivor)

(zoologi) organism som livnär sig på både animalisk och vegetarisk föda

Wiktionary – Den fria ordboken

Vargar tillhör ordningen carnivora* (köttätande) rovdjur. Detta framstår som ganska uppenbart när vi studerar vargars utseende och livsstil. Men vargar är också asätare och opportunistister. De äter gärna resterna efter andra rovdjurs jaktlycka och de kalasar gärna på bär, fallfrukt och allt möjligt annat ätbart. Men att vargar – i större eller mindre utsträckning – äter annat än färska bytesdjur betyder inte att vi kan skriva om deras taxonomiska inordning och kalla dem omnivora (allätande).

(*Jag väljer att använda den icke-försvenskade stavningen: carnivor, med rot i det latinska ordet carnivorus; köttätande.)

Naturens ordning avgörs inte av handlingar, den avgörs av biokemiska och fysiska förutsättningar.

Om vi lägger ytterligare två klassificeringar till argumenteringen så blir det faktiskt lite enklare att reda ut begreppen.

Obligat carnivor

Obligat betyder nödvändig och indikerar att djuret måste äta animalier från färska bytesdjur för att få i sig alla livsnödvändiga näringsämnen. Katter är exempel på obligata carnivorer.

Fakultativt carnivor

Fakultativ anger att djuret kan överleva på annat än animalier från färska bytesdjur – inte hela livet, men under ganska långa perioder.

Vargar och hundar är fakultativt carnivora djur. Det betyder att de under perioder kan leva helt utan animalier i sin föda. Men detta faktum gör dem likväl inte till omnivora djur. Vargars och hundars matsmältningssystem är inte anpassat för att processa komplexa kolhydrater (stärkelse, cellulosa)[2] och de behöver därför få sin huvudsakliga näring ifrån oprocessade (råa) animalier.

Höns är omnivorer, grisar är omnivorer, människor är också omnivorer. Det betyder att hönsen, grisarna och vi (med flera) har ett matsmältningssystem som klarar av att ta hand om och utvinna energi ur komplexa kolhydrater från vegetabilier. Att vi är omnivora betyder att vi utöver vegetabilier, även behöver en viss del animalier i vår föda – inte för att vi gillar det, utan för att naturen dikterar det. I animalier finns nämligen essentiella näringsämnen som inga vegetabilier kan förse oss med. Hade vi inte haft behov av animalier alls i vår föda, ja då hade vi i stället varit herbivorer (gräsätare). Exempel på herbivorer är kor, får, hästar och kaniner.

Hade vargar och hundar haft samma förmåga som människor, höns och grisar att omsätta komplexa kolhydrater till energi, ja då hade de förmodligen varit omnivorer. Men vargar och hundar kan leva och må alldeles utmärkt helt utan vegetabilier i sin föda. Det betyder inte att de nödvändigtvis gör det, men att vilda vargar och andra carnivora hunddjur, på olika platser i världen, äter en kost som innehåller en väsentlig mängd icke-animalisk föda gör dem likväl inte till omnivorer.

Att äta lite av varje gör vargen till allätare, men inte till omnivor. Det är en väsentlig skillnad.

Men vargar äter väl kolhydrater?

I den mån vilda vargar äter kolhydrater, är det alltid i form av enkla kolhydrater (fruktsocker) – den form som finns i mogna bär och frukter. Sällan ses utsvultna vargar plundra ett vetefält eller en potatisåker. Och i den mån de äter något som innehåller mycket stärkelse och cellulosa (till exempel gräs, blad och pinnar) så är det för att det är just osmältbart; den osmältbara födan kan gynna matsmältningen, men den tillför lite eller ingen näring.

Och det där snacket om att vargar äter sina herbivora bytesdjurs maginnehåll är mest nonsens. Vargen sliter upp och äter magväggen på sina större byten men lämnar oftast innehållet orört.

“Wolves are not fed by meat alone; in fact, they require the less palatable or less accessible portions of their prey in order to maintain a balanced intake of nutrients. To grow and maintain their own bodies, wolves need to ingest all the major parts of their herbivorous prey, except the plants in the digestive system.”
L. David Mech, Wolves: Behavior, Ecology, and Conservation

I den mån den äter något av det jästa gräset inuti idisslarnas vom är det för att det smakar gott och utgör en källa för enzymer och goda bakterier.

Det är ganska löjligt att tro att den lilla mängd vegetabiliskt maginnehåll vargen får i sig från mindre bytesdjur (till exempel harar och smågnagare) skulle vara av någon större näringsmässig betydelse. Och hur mycket maginnehåll vargen än äter räcker det likväl inte som vare sig som argument eller försvar åt en profithungrig foderindustri som envisas med att blanda stora mängder stärkelse i hundmaten. Bytesdjurens maginnehåll har en unik sammansättning som varken kan ersättas eller efterliknas i processad mat.

Överleva eller frodas

Det är viktigt att lägga märke till skillnaden mellan att överleva och att frodas! Animalier för en varg och hund är mer än bara mat och näringsämnen och ett bytesdjur är mer än bara kött. Ett bytesdjur är också ben, brosk, päls, öron, organ, svans, aktiva enzymer och levande mikroflora, ögon, knotor, blod, senor, hud, mage/magar, klövar… Ett bytesdjur innebär sysselsättning, tand- och tandköttsgympa, stimulans av sociala strukturer inom flocken… Och så vidare.

Med andra ord, bytesdjur är naturlig föda och jakten en naturlig livsstil, för ett köttätande rovdjur och dess närmaste släkting, hunden.

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

Relaterade artiklar och referenser:

– Kan hunden få för mycket kött?
– Är hunden glutenintolerant?
– Skillnaden mellan vargmat och hundmat

[1] Molecular evolution of the dog family, Theoretical and Applied Genetics, Robert K. Wayne, Ph.D

[2] Är hunden glutenintolerant?