Utav alla frågor jag har fått under alla mina år med kostrådgivning så är nog den här den allra vanligaste: ”När jag gör egen hundmat, kan jag då vara säker på att hunden får i sig allt den behöver?”

Det är en högst relevant fråga som oroar många hundägare och jag tar den på absolut största allvar. Jag vill skriva den här artikeln för att lindra oron och för att förhoppningsvis få fler att våga ta språnget från processad mat till naturlig mat.

Vi måste lära oss att förstå vad riktig näring egentligen är. Vi måste knäppa med fingrarna och kliva ut ur den hypnos som foderindustrin försatt oss i! Näring ska inte fås ifrån pulver, piller, burkar och påsar. Näring finns i mat – i riktig mat!

Tre grundläggande faktorer

Hundkroppens förmåga att tillgodogöra sig näringsämnen är beroende av en rad olika faktorer, till exempel är det viktigt att kosten:

innehåller rikligt av aktiva enzymer[1]
innehåller näringsämnen (t.ex. vitaminer, mineraler, spårämnen, aminosyror, fettsyror) som är naturliga, oprocessade och organiskt bundna[2]
innehåller sparsamma mängder fett, gluten- och stärkelserika ingredienser som kan hämma näringsupptaget[3].

Kroppens förmåga att spjälka föda och tillgodogöra sig näring är alltså beroende av faktorer som kan tyckas ganska självklara. Vi pratar om naturliga råvaror, naturliga vitaminer, inte för mycket gluten och stärkelse – ganska självklart, eller hur?

Men hur är det då med kommersiella färdigfoder? Kan verkligen torrfoder och konserver ge hunden allt den behöver? Kan man verkligen känna sig trygg med processad mat?[4]

Processad mat:

innehåller inga aktiva enzymer
innehåller syntetiska näringsämnen som är onaturliga och oorganiska
innehåller stora mängder fett, gluten- och stärkelserika ingredienser som kan hämma näringsupptaget.

I den här artikeln finns mer information: Skillnaden mellan processad mat och riktig mat

Men, tänker du kanske, det finns ju färskfoder! Är inte färskfoder ett bra alternativ till processade foder?

Mitt svar blir faktiskt, nej. Tyvärr är kommersiella färskfoder inte ett bättre alternativ – utom i undantagsfall. Det beror på att i färskfoder finns alldeles för mycket fett – utom, som sagt, i undantagsfall. Det innebär en enorm påfrestning på inre organ att dagligen äta höga fetthalter. Dessutom reducerar fetthalten all övrig näring i fodret, vilket på lång sikt för allvarliga konsekvenser.

Jag går inte in närmare på detta med fett- och färskfoderproblematiken här utan jag refererar i stället till dessa artiklar:

Jag vägrar tabeller!

Min approach till hemgjord hundmat har alltid styrts av mottot – varför krångla till saker i onödan?

När man bestämmer sig för att göra egen hundmat så behöver man också bestämma sig för att våga lita på att naturlig mat, med varierade råvaror, faktiskt innehåller all näring som hunden behöver.

Utöver varierade råvaror så kan naturliga fodertillskott användas som berikning. Jag tar upp detta med fodertillskott i dessa artiklar:

Jag skulle kunna göra som många andra som sysslar med kostrådgivning och presentera tabeller med dagsbehovet av varje enskilt näringsämne i milli- och mikrogram. Det ser bra ut på pappret och skulle definitivt få det att se ut som om jag vet vad jag pratar om. Det är inte det att jag inte har den kunskapen – för det har jag – men jag vägrar konsekvent, av flera anledningar:

Min erfarenhet från mer än 10 år av kostrådgivning säger mig att få orkar läsa tabeller. De allra flesta hundägare vill ha konkreta och praktiska råd som kan verkställas omedelbart och utan en massa studier som ingen har tid med. Livet är krångligt nog utan tabeller!
Tabeller skapar rädsla och frustration och får många hundägare att tappa sugen: ”hur ska jag reda ut det här, det är ju en hel vetenskap!?”
Tabeller som listar näringsbehov är teoretiska och grundar sig på nutritionism som har lite eller inget med verkligheten att göra.

Men den viktigaste anledningen är ändå… vem vet egentligen exakt vad hunden behöver? Och vad baserar man i så fall den kunskapen på?

Vem dikterar villkoren för våra hundar och kan vi lita på dem?

Vem vet säkert vad hunden behöver?

För att inte en massa oseriösa produkter, som skulle kunna äventyra hundarnas hälsa, ska släppas på marknaden har man skapat branschorganisationer som AAFCO i USA och FEDIAF i Europa. Märk väl att det inte är fråga om några fristående, opartiska kontrollmyndigheter som håller ögonen på foderindustrin så att den inte använder olämpliga ingredienser. Det rör sig i stället om privata branschorganisationer som med stöd av egna djurförsök upprättar näringsstandarder som talar om vilka ingredienser som får användas och hur mycket av olika näringsämnen hunden behöver.

För att foderproducenten ska få märka sina produkter med ”underhållsfoder för [respektive näringsprofil]”; ”komplett och balanserat” eller ”helfoder”, ska näringsvärdena kunna bevisas vid analys. Det är alltså dessa branschorganisationer som dikterar villkoren för vad våra hundar ska äta.

Det är väl bra att inte vilket skräp som helst får säljas?

Visst är det bra att organisationer som AAFCO åtminstone anger minimikrav på näringsinnehåll i foder. Jag vågar inte ens tänka på hur en helt oreglerad fodermarknad skulle se ut… Fast vem vet, det kanske kunde bli riktigt bra?…

Nåväl. Näringsstandarderna bestämmer alltså minimum- och i vissa fall även maxnivåer av alla enskilda mikro- och makronäringsämnen (protein, fett, vitaminer, mineraler, fettsyror, och så vidare) som man fastslagit att hunden behöver och som ska ingå i kommersiella foder. Man brukar prata om ”vetenskapsbaserade foder” och då menar man foder som baseras på forskning och tester. Vi återkommer strax till detta.

Det standarden däremot inte talar om (utom i vissa undantagsfall) är vilka källor de olika näringsämnena får lov att komma ifrån. Näringsämnen kan ha naturligt ursprung, men de kan och får också vara helt syntetiska – de kan alltså ha framställts i ett laboratorium.

Protein som exempel

I AAFCO:s värld existerar endast två olika näringsprofiler och så här har man bestämt att proteinhalten (beräknat på torrsubstans) ska se ut i dessa:

Underhållsfoder för vuxna hundar: minimum 18 % (ingen maxgräns)
Underhållsfoder för växande och reproducerande hundar: minimum 22,5 % (ingen maxgräns)

Var proteinet ska komma ifrån har man däremot ingen åsikt om. Så länge som alla enskilda aminosyror (proteinets byggstenar) kan identifieras och mätas kan de ha vilket ursprung som helst. Aminosyrorna kan alltså vara helt syntetiskt framställda[5], bara de finns där i rätt mängd.

Samma sak är det med övriga näringsämnen, till exempel vitaminer och mineraler. Att ett näringsämnes kvalitet och ursprung har en avgörande betydelse för biotillgängligheten (hur väl det tas upp av kroppen) struntar man fullkomligt i. Förutom viss källdiskvalificering (som järn från karbonat- eller oxidkällor och koppar från oxidkällor) så anser AAFCO att övriga näringsämnen får ha vilket ursprung och vilken form som helst.

Detta ”vad som helst” som jag pratar om ska dock vara godkänt som foderingrediens.

Godkända foderingredienser inkluderar även, men inte uteslutande: Majsgluten, kopparsulfat, hydrolyserade fjädrar, glycerin och potatisstärkelse. Bara som exempel alltså.

Testade produkter

AAFCO har helgarderat sig genom att hävda att produkter märkta med ”underhållsfoder för [respektive näringsprofil]” måste genomgå noggranna tester. Här följer min korta sammanfattning av protokollet för hur ett sådant ”noggrant test” ska utföras:

“MINIMUM FEEDING PROTOCOL FOR PROVING AN ADULT MAINTENANCE CLAIM FOR A DOG FOOD”[6]

Ett minimum av 8 friska hundar minst 1 år gamla och av optimal kroppsvikt måste starta testet.
Alla hundar I testet ska äta samma slags foder.
Testet ska pågå I minst 26 veckor.
Ingen annan föda utom vatten får ges till hundarna under testperioden.
De hundar som avslutar testet får inte ha tappat mer än 15 % av sin kroppsvikt.
6 av 8 hundar måste ha avslutat testet.

(I referenserna längst ner finns länk till källan, om du vill läsa den utförliga versionen.)

Testet ska alltså pågå i drygt 6 månader. Det förklarar varför så många hundägare får se sina hundar lida svårt av allt det som allvarliga näringsobalanser orsakar. För det är förstås helt omöjligt att förutspå ett foders långsiktiga påverkan på hunden utifrån ett 6 månaders test! Att så många hundar trots allt mår bra så länge som de gör på processad mat bevisar endast en sak: Hunden är en enastående överlevare!

Makt och pengar

Att foderindustrin hålls som gisslan av de stora aktörerna på marknaden är det ingen tvekan om. Företag som Mars Petcare*, Nestlé, Collgate – Palmolive, Dechra Pharmaceuticals har outtömliga resurser för att bedriva lobbyverksamhet och deras djurförsök ligger till grund för de flesta av AAFCO:s näringsstandarder.

“The Mars family* was among 18 billionaire families who lobbied Congress to eliminate the estate tax. According to Public Citizen, since 1994 the families have spent approximately $500 million on lobbying efforts.”
en.wikipedia.org/wiki/Mars_family

500 miljoner dollar på lobbyverksamhet! Man baxnar…

(* Mars Petcare äger bland annat varumärket Royal Canin och forskningsorganisationen Waltham samt majoriteten av veterinärkliniker och djursjukhus i USA och UK.)

Nutritionism i stället för nutrition

Nutrition betyder näring. Nutrition, alltså näring, finns naturligt i riktig mat; i kött, cerealier, frukt och grönsaker. Den processade smet som blir till torra pellets eller konserver, består egentligen mest av en bärande substans. En substans som – även om åtminstone delar av den faktiskt en gång i tiden hade naturligt ursprung – inte längre kan liknas vid något naturligt. Den bärande substansen blir sedan berikad med artificiella näringsämnen. Det här är något som man kallar för nutritionism, när allt fokus ligger på enskilda och isolerade näringsämnen. Den bärande substansen kan i princip bestå av nästan vad som helst (så länge som detta något är en godkänd foderråvara), bara den är berikad med rätt näringsämnen, i rätt mängd – allt enligt branchorganisationens egna forskning.

Sjukare i stället för friskare

Det är alltså meningen att vi hundägare ska luta oss tillbaka och blint lita på att de vetenskapsbaserade foder som säljs i påsar och burkar ska ta hand om våra hundars näringsbehov och hålla dem friska och välmående genom livets alla skeenden.

Men varför är det då inte så? Om nu de vetenskapsbaserade fodren är så bra – varför blir hundarna då sjukare och sjukare, i stället för friskare och friskare? Om fodrets innehåll av alla essentiella näringsämnen garanteras genom att påsen märks med ”komplett och balanserat”, borde då inte alla hundar vara kärnfriska?

Med tanke på hur oändligt mycket forskning och expertis som ligger bakom produkten, och på hur mycket vi betalar för den, borde då inte veterinärklinikerna vara tomma och öde – förutom de enstaka djur som råkat svälja något olämpligt eller råkat ut för olycka?

Allergi?

Om vetenskapsbaserade foder är så bra, vad ska vi då skylla alla allergier på? Detta konstant ökande gissel, med plågsamma hud- och magproblem som snart alla hundar är mer eller mindre drabbade av. Ska vi skylla på genetik? Skulle dåliga gener göra att allergi nedärvs? Detta är fullständigt nonsens! Eventuella allergier där immunförsvaret är inblandat, eller eventuella födoämnesintoleranser, har sitt ursprung i en icke fungerande tarm. Allergi och intolerans är symtom på magproblem! Lös magproblemet och allergin försvinner som genom ett trollslag. Hur vet jag det? Jo för att jag har sett det hända. Otaliga gånger.

Till dig som fortfarande tvekar:

Ta en liten stund till att begrunda det märkliga i påståendet om att sterila och processade matliknande substanser skulle vara bättre mat för hunden, än riktig mat som är baserad på naturens oändliga visdom. Fundera lite på vilken sorts mat du själv helst skulle vilja äta: torkade pellets fulla av tillsatta laboratorieframställda näringsämnen, eller naturliga, näringsrika råvaror?

Vill du ha tips på hur du kan göra mat som passar din hund så kan du köpa boken ”Min hund vill ha riktig mat”. Bilagan med massor av tips laddar du ner gratis här: Bok & bilaga. Och förslag på ingredienser laddar du ner gratis här: Förslag på ingredienser för hemlagad hundmat.