I flera år har jag arbetat på en artikel om allergi och jag har verkligen försökt förstå allergiernas orsaker på djupet. Jag har vänt ut och in på alla fakta jag kunnat hitta och plöjt igenom otaliga vetenskapliga artiklar och studier. Likväl har ingen information gjort att jag slutgiltigt kunnat knyta ihop alla lösa trådar och förklara gåtan som löst. Så en dag slog det mig att jag kanske angripit frågan från fel håll? Kan det vara så att hela konceptet allergi är ett enda stort missförstånd?…

I alla fall är missförståndsteorin den jag helst vill tro på, eftersom den är den snälla versionen. Den andra versionen är näst intill outhärdlig, den att diagnosen allergi bara är ännu ett cyniskt och genomruttet sätt att exploatera de stackars oskyldiga djuren och tjäna pengar på deras lidande. Kanske behöver vi söka svaren ända tillbaka till den tid när vetenskapsmännen stred om huruvida terrängteori (terrain theory) eller bacillteori (germ theory) skulle råda och då den notoriska lögnaren Louis Pasteur vann striden med hjälp av förmögna sponsorer? Ett av Pasteurs katastrofala bidrag till eftervärlden är kommersialiseringen av bacillteorin[1] som säger att alla sjukdomar kan kopplas till invaderande organismer. Bacillteorin – som motbevisades redan i starten av sin spridning i början på 1900-talet – är krigisk och alarmistisk och har framkallat skräck och extraordinära panikåtgärder världen över, vilket inte minst sågs under de första åren av 2020-talet. Krigsförklaringen mot mikroberna har genom indoktrinering, censur, förlöjligande och hot om karriärmord fått en hel värld, inklusive medicinska utövare, att sätta tilltro till pseudovetenskap, propaganda och statistiklekar.
Och inte blir det bättre när man tittar in i moderna versioner av Ayurvedisk medicin och västerländsk och traditionell kinesisk örtmedicin. Jag känner hopplöshet och sorg när jag ser hur begrepp som ’antiviral’, ’antibakteriell’ och ’immunförsvar’, som tidigare var okända inom disciplinerna, numera fått tränga in och ifrågasätta visdomen i urgamla traditioner. Det är uppenbart så att moderna utövare känner sig nödgade att respektera och ’behandla’ dessa moderna påfund för att inte förlora anseende.
Något är fel i den officiella allergihypotesen; något väsentligt förbises för annars hade det inte sett ut som det gör. Om sedan förbiseendet sker avsiktligt eller oavsiktligt tål verkligen att spekuleras i. Vi ska inte glömma bort att allergihypotesen, ackompanjerad av immunhypotesen, är mångmiljardindustrier som riskerar att raseras om människor och djur plötsligt blir friska. Med alla medicinska behandlingar, specialiserade veterinärer och vetenskapsbaserade foder som finns att tillgå; varför blir inte hundarna friska och varför fortsätter antalet allergidrabbade hundar att öka? Och hur kan det komma sig att jag, under alla mina år med kostrådgivning för hundar, aldrig stött på en enda hund som blivit fri från allergiska symtom med hjälp av veterinära behandlingar? Ja, så illa är det faktiskt – inte en enda hund!
Det blir allt tydligare att vi behöver söka svaren på allergigåtan bortom den tjocka dimma av missförstånd och misinformation som just nu omger den och som bara tätnar alltmer. Om vi någonsin ska kunna bringa klarhet i frågan om allergiernas ursprung och lindra djurens lidande, måste vi nog våga oss ner i kaninhålet och söka svaren bortom den vedertagna medicinen och den dogmatiska vetenskapismen, som än så länge inte löst gåtan.

Allergihypotesen

När människans kunskap inte är i ordning; ju mer av den hon har, desto större är hennes förvirring.
– Herbert Spencer

Termen allergi används lite slarvigt om allt ifrån en mildare reaktion på ett födoämne som inte lämpar sig som föda, till en patologisk reaktion på ett harmlöst födoämne. Inom medicinen vill man gärna skilja på födoämnesintolerans och allergi. En allergi, menar man, involverar alltid immunsystemet; de vita blodkropparna bildar antikroppar i försvar mot ett identifierat hot. Nästa gång kroppen konfronteras med samma hot kommer antikropparna göra så att cellerna bildar inflammatoriska substanser, som till exempel histamin, som kan jaga bort hotet. Denna process i kroppen kallar man inom medicinen för sensibilisering. Man brukar också säga att kroppens immunsystem är ’förvirrat’ eftersom det får för sig att bilda antikroppar mot något som egentligen är helt ofarligt, men som det av misstag identifierar som ett hot. Det som triggar reaktionen kallar man inom medicinen för en allergen, eller en antigen. De celler som lagrar de specifika antikropparna kommer att minnas hotet och nästa gång det dyker upp skapas allergiska symtom.
En intolerans däremot, menar man, involverar inte immunsystemet och är – även om den kan ge mycket obehagliga symtom – varken farlig eller livshotande. Ofta kan också individen konsumera mindre mängder av det som orsakar intoleransen innan en reaktion utlöses.

När man knappar in ’allergi+hund’ i en sökmotor, slås man först av den enorma mängd information som erbjuds på internet. Det är sida upp och sida ner, från både privata, kommersiella och veterinärmedicinska källor. Detta är förstås en direkt avspegling av antalet hundar som lider av allergiska symtom. Det andra som slår en, efter att man plöjt igenom en del av informationen, är hur likformig den är. Det handlar mest bara om symtom, diagnoser och olika behandlingsmetoder. Proportionerligt sett är det väldigt få sidor eller artiklar som handlar om varför hundar blir allergiska eller vad man kan göra för att förebygga allergier.

I forskningskretsar är svaret på varför hundar blir allergiska lika avlägset som svaret på varför människor blir allergiska. På humansidan tror man sig veta att genetik, livsstil och miljöfaktorer – var för sig eller tillsammans – spelar en roll i avgörandet av vilka individer som utvecklar allergi. Forskarna strävar efter att bygga upp kunskapen om specifika orsaker till olika typer av allergier men är inte i närheten av att kunna presentera en bred teori.

“Varför blir vissa människor sensibiliserade (producerar IgE-antikroppar mot allergener) men inte allergiska (visar inga symtom)? Varför växer vissa ifrån sin allergi men andra inte? Dessa två frågor är som jakten på den heliga graal för allergiforskare.”[2]
– Adam fox, paediatric allergist.

En individ kan mycket väl ha blivit sensibiliserad mot någon substans, utan att utveckla allergi. Det är därför som det i princip är omöjligt att diagnostisera allergi utifrån något av de olika former av tester som existerar, när testerna kan påvisa både falska positiva resultat och falska negativa resultat.

Även om benägenhet att utveckla allergi kan vara genetiskt betingad (individen är genetisk predisponerad) så har man inte med säkerhet kunnat fastslå att allergi är ärftligt. För predisponerad är inte detsamma som predestinerad; bara för att allergi finns i generna betyder inte det att individen oundvikligen kommer att drabbas av allergi. Allergiska individer kan ge avkomma som är helt fri från allergiska besvär och avkomma till icke-allergiker kan utveckla svåra allergier.

När jag bestämde mig för att verkligen och syna detaljerna i allergihypotesen och det abstrakta begreppet ’immunförsvar’, blev det ganska snart uppenbart att allergihypotesen är ologisk och omges av konflikterande uppgifter. Och det är föga förvånande; jag har numera lärt mig att samma brist på logik omger de flesta sjukdomar som anses orsakas av det som medicinen döpt till ’patogener’. Desto mer allergifakta jag granskade desto klarare framstod det att allergi verkar vara ännu ett paraplybegrepp som uppfunnits för att förklara alla de olika symtom som uppstår när kroppen lider av låg- eller höggradig förgiftning. Det kan finnas visst fog för att skilja allergi från intolerans; allergi kan ju vara livshotande medan intolerans mest orsakar obehag. Men sett ur perspektivet kausalitet finns det ett klart samband mellan intolerans och allergi och den gemensamma nämnaren är – toxemisk kris.

Toxemisk kris

Kroppen har till vardags fullt upp med att omvandla föda till energi och sedan eliminera avfallet som genereras genom de metabola processerna. Precis som med allt annat i naturen handlar även metabolismen om balans; intag av föda och eliminering av metaboliskt avfall måste ske i samma takt. Toxemisk kris uppstår när systemet överbelastas och de normala elimineringsprocesserna störs eller hindras, av exempelvis processad föda, överätande, miljögifter, kosttillskott[3], långvarig stress, trauma, brist på fysisk aktivitet, brist på vila och återhämtning, medicinering, vaccinering och så vidare. När kroppen protesterar genom att generera symtom så ser vi det som sjukdom, när det egentligen rör sig om överlevnadsstrategier. Symtom är inte sjukdom, symtom är i stället en del av boten. Klåda, utslag, inflammationer, hosta, astma, mag-/tarmproblem – listan på det vi kallar för sjukdomssymtom kan göras lång. I själva verket är detta kroppens sätt att signalera fara genom att initiera konstruktiv sjukdom. Genom sjukdomssymtom talar kroppen om att den kämpar för att befria blod och vävnader från metaboliskt avfall. Det vi kallar för sjukdom är alltså en signal om att kroppen befinner sig i en akut reningsprocess. När kroppen misslyckas eller hindras i sin konstruktiva reningsprocess kommer toxiner att ackumuleras och om inte orsaken – alltså det som hindrar elimineringsprocessen – inte spåras och åtgärdas, skapas med tiden en toxemisk kris. Vidare, om denna kris tillåts fortgå, leder den så småningom till att degenerativ sjukdom utvecklas.

”Degenerativa sjukdomar är kroppens reaktion på långvarig exponering av toxiner och innebär att celler, organ och vävnader helt eller delvis förlorar sina funktioner. Kroppen har helt enkelt misslyckats med att rena, återställa och balansera. Man kan säga att degenerativa sjukdomar är ett utmattningssymtom. Situationen förvärras om kroppens reningsprocess hindrats av långvarigt användande av symtomundertryckande medicinering. Exempel på degenerativa sjukdomar är cancer, diabetes, sjukdomar i inre organ.”[4]

Allt detta visste man redan för tusentals år sedan. Till exempel vet man inom den Ayurvediska medicinen att utveckling av sjukdom beror på ackumulation av Ama (toxiner), som obehandlad slutligen leder till det som vi kallar för degenerativ sjukdom. Genom att anpassa kost och aktivitet efter individens specifika Dosha (konstitution) bibehålls Sama (en balanserad kropp och själ). Även inom annan konstitutionell medicin, som praktiseras inom både väster- och österländsk naturmedicin, vet man att god hälsa bygger på naturlig kost där hänsyn tas till såväl individens medfödda konstitution som till olika födoämnens egen konstitution.

Hela idén om att kroppen plötsligt och utan orsak skulle börja att attackera sig själv är absurd. Och idén att kroppens sofistikerade system skulle kunna bli förvirrat är än mer absurd. Det som medicinen döpt till ’antikroppar’ är i själva verket proteinstrukturer (globuliner) som kroppen bildar för att skydda cellerna mot förstörelse. Konceptet med antikroppar som antagonister till antigener faller med faktumet att varken virus eller mikrober någonsin bevisats orsaka sjukdom.[5] Det finns tydliga och identifierbara orsaker till sensibilisering och det är dessa vi behöver fokusera på i stället för att fokusera på symtombehandling. Men det är med allergi precis som med alla andra påhittade sjukdomskoncept; symtombehandlingen genererar enorma vinster åt läkemedelsindustrin medan ytterst lite görs för att adressera de verkliga orsakerna.

Processad mat

På humansidan har allergierna ökat under den senare delen av 1900-talet, i synnerhet i de moderna och industrialiserade delarna av världen. Det framstår allt klarare att allergi är en välfärdssjukdom som står i direkt relation till livsstil och kostvanor. Allt fler röster höjs för att konsumtionen av processad mat[6]^,[7] spelar en stor roll i de ständigt ökande fallen av allergier, men exakt vad det är i den processade maten som orsakar allergierna är inte klarlagt. Det är sant att den processade maten har onaturliga fettsyra- och näringsprofiler och innehåller tillsatsämnen vars långtidsverkningar är långt ifrån klarlagda. Men även om alla dessa småkriminella tillsammans utgör ett stort hot mot hälsan, kan de likväl inte mäta sig med den allra största skurken i dramat, nämligen just den att maten är processad, eller ännu värre – ultraprocessad.

Om man applicerar teorin om processad mat på de skenande allergierna hos hundar blir sambandet glasklart; de allra flesta hundar äter ju ultraprocessad mat i form av torrfoder eller konserver. Hundar som äter processade foder löper stor risk att drabbas av allergiska symtom. Torrfoder är en steril och statisk kost som i huvudsak består av proteinkoncentrat blandat med flera olika stärkelserika ingredienser, med tillsatser av pseudonaturliga eller helsyntetiska näringsämnen[8] och kemiska antioxidanter. På sikt orsakar den processade och ultraprocessade födan näringsobalanser och ackumulering av toxiskt metaboliskt avfall, vilket leder till toxemisk kris.

Varför? Här är några anledningar:

Brist på aktiva enzymer i ultraprocessade foder leder till otillfredsställande spjälkning av födan.
Det carnivora rovdjuret är beroende av ett lågt pH-värde i magsäcken. Den höga stärkelsehalten höjer pH-värdet och den basiska miljön gynnar bakterier som gör magsäcken ytterligare basisk.
I en basisk miljö kan inte det proteinspjälkande enzymet pepsin aktiveras, vilket leder till otillfredsställande spjälkning av födan.
I en basisk miljö aktiveras inte gallblåsan till att frigöra galla vilket får konsekvenser för spjälkningen av fett.
Otillfredsställande spjälkning av födan leder till ackumulering av nedbrytningsavfall och inflammation i tarmen vilket kan orsaka allvarlig näringsobalans och obalans i mikrofloran.[9]
Tarmfunktionen är avgörande för syra/basbalansen i blodet. Störningar i tarmfunktionen kan orsaka såväl metabolisk acidos som alkalos som innebär allvarliga konsekvenser för hälsan.
Glutenkoncentrat och andra proteinkoncentrat kan leda till ökad genomsläpplighet i tarmen vilket kan trigga ’läckande tarm’ med allergiska symtom som följd.[10]
Hundens artspecifika oförmåga att spjälka höga stärkelsehalter står i strid mot det höga stärkelseinnehållet i processade foder.
Den kroniska uttorkning som en diet på torkad föda orsakar, skapar elektrolytisk obalans vilket i sin tur kan leda till alkalos.
Effekterna av långvarigt intag av pseudonaturliga och helsyntetiska näringsämnen är långt ifrån tillfredställande utredda men kan med säkerhet orsaka näringsobalanser och toxisk belastning.

Listan kan göras betydligt längre, men vi stannar där.

Myterna kring veterinärfoder

Foder som exklusivt säljs på veterinärkliniker, såsom elimineringsdieter, allergifoder och foder riktade mot olika sjukdomssymtom, kallas ofta för ’veterinärfoder’, vilket antyder att de har medicinska effekter. Allergiska symtom kan i vissa fall lindras med hjälp av ett så kallat allergifoder men den symtomlindring som ett sådant foder eventuellt ger är bedräglig och oftast kortvarig. Vi återkommer till varför allergifoder i vissa fall kan lindra allergiska symtom, men låt oss först titta på några av myterna som omger veterinärfoder i allmänhet och allergifoder i synnerhet.

Veterinärfoder är medicinska foder.

Det är ett vanligt missförstånd att veterinärfoder innehåller medicin, eller har medicinsk effekt. Om det vore sant skulle de varit registrerade som läkemedel. De foder som säljs hos veterinärer tillverkas av samma foderindustri som tillverkade det foder hunden blev allergisk av och består i huvudsak av samma ingredienser.

Allergifoder innehåller hydrolyserat protein som kroppen inte kan reagera på.

Att göra proteinet oidentifierbart för kroppen genom att förspjälka aminosyrorna med hydrolys skulle absolut kunna avhjälpa allergiska symtom – åtminstone i teorin. Men då måste man först vara klar över ifall det handlar om en faktisk proteinallergi, vilket är mycket ovanligt. Åtskilliga fall av förmodad proteinallergi har magiskt kurerats när hunden har fått proteinkällan i färsk form, i stället för i koncentrerad och ultraprocessad form.

Allergifoder innehåller proteinkällor, fetter och vegetabilier som inte är allergiframkallande.

Vad som räknas som allergiframkallande ingredienser har varierat genom åren och är snarare trendbaserat och relativt, än evidensbaserat och absolut. En eventuell lindring av allergiska symtom beror snarare på ett ombyte i den statiska kost som alla ultraprocessade innebär och är endast tillfällig.

Därför hjälper allergifoder ibland

Hundar som ätit torrfoder kommer mest troligt inte att få någon som helst lindring av sina symtom på ett allergifoder. Orsakerna till de allergiska symtomen finns i lika stor eller till och med större utsträckning även i allergifodret och därför kommer problemen snarare att eskalera.

De hundar som påvisar förbättring på allergifoder är de hundar som ätit någon av följande fodertyper:

Högkoncentrerade foder

Denna fodertyp kännetecknas av onaturligt höga protein- respektive fettkoncentrationer, ibland ända uppemot 40 respektive 20 procent. Producenterna av denna fodertyp menar att mycket protein och fett ska efterlikna den föda som den vilda vargen äter. Men här har man förväxlat mängder med koncentrationer; ingen varg skulle kunna få tag på dessa höga koncentrationer i det vilda. Dessutom är tillgången på föda osäker och sporadisk för de vilda rovdjuren och långvarig fasta, vilken ger kroppen chans att rena och eliminera, är ett naturligt inslag i dieten. Eftersom veterinärfoder oftast har lägre protein- och fettkoncentrationer kan en tillfällig förbättring upplevas vid övergång från högkoncentrerade foder till dessa.

Kommersiella färskfrysta foder – så kallade färskfoder

Denna fodertyp innehåller ofta extrema fetthalter, som i många fall tangerar eller till och med överstiger proteinhalten. Höga fetthalter tenderar att skapa ett basiskt (högt) pH i magsäcken vilket får allvarliga konsekvenser.

Det carnivora djuret är beroende av ett lågt (surt) pH-värde i magsäcken. Den höga fetthalten höjer pH-värdet och den basiska miljön gynnar de bakterier som gör miljön ytterligare basisk.
I en basisk miljö kan inte det proteinspjälkande enzymet pepsin aktiveras vilket leder till otillfredsställande spjälkning av födan.
I en basisk miljö aktiveras inte gallblåsan till att frigöra galla vilket får konsekvenser för spjälkningen av fett.

Ett vanligt missförstånd rörande fett är att mycket fett är nyttigt och att det inte kan bli för mycket, så länge som fettet är animaliskt. Även om fett är ett essentiellt makronäringsämne är överskott inte naturligt för carnivora rovdjur. Vilda hundars bytesdjur är väsentligt magrare än de farmade djur som i huvudsak utgör tamhundens föda. Fett består mestadels av tomma kalorier. Fett innehåller mycket lite vatten, inget protein och bara små mängder övriga näringsämnen. Höga fetthalter i maten skapar allvarliga näringsobalanser.

Det är viktigt att hålla i minnet att höga fetthalter reducerar alla övriga näringsämnen. Ju högre fetthalt desto mindre av protein, vatten, vitaminer och mineraler kommer kroppen till godo.

Proteinmetabolismen omvandlar kväve till ammoniak, som sedan omvandlas till urea, vilken måste elimineras via njurar och urin i samma takt som den genereras. Överdriven proteinkonsumtion innebär hög belastning på njurarna och ökad risk för ackumulering av toxiskt avfall. Huden är kroppens största organ. Huden är också ett av kroppens viktigaste renings- och elimineringsorgan. Svampöverväxt, klåda, utslag, bölder, eksem, hotspots, öroninflammationer, missfärgad päls, rinnande ögon, inflammerade analkörtlar och så vidare, är symtom på att ackumulerat metaboliskt avfall sipprar ut genom huden. Andra symtom på såväl överutfodring som konsumtion av olämpliga födoämnen är återkommande magkatarr, diarréer, kräkningar, uppstötningar, gallkräkningar, magbuller, kramper, irriterad tarm, magsmärtor, SIBO, med mera.

Hunden som ätit torr- eller färskfoder med onaturligt höga protein- och fettkoncentrationer, oavsett vilken fodertyp de ingår i, får ofta en initial lindring av sina symtom vid ett byte till ett veterinärt allergifoder. En anledning till symtomlindring kan vara att allergifodret har lägre protein- och fettkoncentration. Men den kan även bero på att kroppen får någonting nytt att förhålla sig till, varpå symtomen så att säga kommer av sig. Lindringen är dock bedräglig och ganska snart kommer samma eller helt nya problem att visa sig eftersom allergifoder är ultraprocessad föda.

Kalles historia

Följande historia är fiktiv men kunde lika gärna vara hämtad ur verkligheten. Jag har hört samma och liknande historier åtskilliga gånger.

En hund som heter Kalle kommer tillsammans med sina ägare till veterinären. Kalle har under ganska lång tid slickat och gnagt på tassarna och pälsen mellan tårna har antagit en rödaktig ton. Nu har han också börjat klia sig på halsen och bringan och där har det nu blivit såriga fläckar. Öronen är också drabbade av klåda och har brunt klet som luktar illa.
Kalle äter en kombination av kommersiellt färskfoder och torrfoder och veterinären rekommenderar nu byte till ett allergifoder. Kalle får örondroppar och ägarna får rådet att bada Kalle ofta med allergischampo och behandla med utvärtes klådstillande preparat. Symtombehandling och foderbyte verkar faktiskt hjälpa och Kalle mår plötsligt mycket bättre. Han slutar klia sig och gnaga på tassarna och öroninflammationerna går tillbaka. Men ganska snart är Kalle tillbaka hos veterinären. Han vill inte äta sin mat och klådan och öroninflammationerna är tillbaka.

Allergitest

Veterinären vill nu göra en allergiutredning. Vid en sådan används blodprov och/eller hudtest för att visa vilka allergener som individen utvecklat antikroppar mot. Blodprov är den skonsammaste metoden, där mängden antikroppar i blodet analyseras. Hudtest, som ofta kallas för pricktest, är en betydligt jobbigare metod där hunden behöver sederas. Små mängder av olika allergener sprutas in under huden och de små svullnader som uppstår granskas. När en svullnad (kvaddel) blivit större och tydligare än övriga, anses detta påvisa positivt allergitest.
I Kalles fall visade blodprov att han blivit sensibiliserad mot gräspollen, förrådskvalster samt animaliska proteiner av kyckling, nöt och lamm.
Ägarna kämpar nu för att hitta ett foder som Kalle vill äta och mår bra på och man provar en uppsjö av olika utvärtes preparat och kosttillskott, samtidigt som hemmet saneras för att motverka luftburna partiklar och kvalster. Veterinären skriver ut kortison för att lindra Kalles svåra klåda. Men så snart som kortisonet trappas ned återkommer klådan med revansch och Kalle tvingas gå med en tratt på huvudet för att inte slicka och klia sig sårig.

Det är ingen enkel situation för veterinären som ska behandla hunden med kroniska allergiska symtom. De symtomdämpande behandlingarna som var så effektiva i början visade sig vara verkningslösa på sikt och i stället uppstår hela tiden nya problem. Det enda som återstår nu är att behandla Kalle med allergivaccin.

Allergivaccin / AIT

AIT (allergen immunterapi), även kallad hyposensibilisering, är en behandling som innebär att hunden enligt en förutbestämd tidsplan injiceras med ett individanpassat vaccin som innehåller mikrodoser av det eller de allergen(er) som hunden anses vara sensibiliserad mot. Teorin och syftet är att långsamt vänja immunförsvaret vid allergenerna så att det på sikt blir så pass avtrubbat att de allergiska reaktionerna avtar.
På humansidan är AIT ingenting man lättvindigt drar i gång för alla och envar som har allergiska besvär. Det är en mycket kostsam behandling och för att den överhuvudtaget ska bli aktuell behövs ett övertygande samband mellan patientens symtom och exponering för allergenet i fråga. ”En nackdel med allergen immunterapi är risken för biverkningar i form av allvarliga allergireaktioner”, säger barnallergolog Maria Ingemansson i en artikel på Läkemedelsvärlden.se[11]. Precis som vid alla typer av vaccinationer föreligger alltså risk för allvarliga biverkningar, utan att vaccinet ger något garanterat skydd mot den sjukdom som det riktas mot. På 1177.se[12] helgarderar man sig med att lite lagom kryptiskt säga att ”behandlingen ger oftast en lindring av besvären. Helt bra blir du oftast inte men effekten blir vanligen bestående.” Jag lämnar det till läsaren att tyda innebörden i denna utsaga.
När det gäller hundar är kriterierna för inledande av AIT-behandling betydligt ospecifikare eftersom hundägaren själv får bekosta behandlingen. För hundägaren som väljer att behandla hunden med allergen immunterapi väntar ett mycket kostsamt åtagande som kan pågå resten av hundens liv.

Hopplösheten tar över

Men hur går det nu för Kalle då? Tyvärr går det inte så bra. Ägarna kommer gång på gång tillbaka med Kalle, som lider och har det mycket jobbigt med både klåda och magproblem. Allergibehandlingen hjälper inte alls och kostnaderna för både behandling och specialfoder tär hårt på ägarnas ekonomi. Att hållas vaken på natten av en hund som kliar sig tar på nerverna och det är synd om Kalle som måste gå med tratt på huvudet så gott som dygnet runt. Och för varje veterinärbesök växer ägarnas förtvivlan – en förtvivlan som så småningom övergår i hopplöshet. Utan kunskap om vad det egentligen är som händer i Kalles kropp och utan insikt om hur kosten påverkar hela händelseförloppet, är veterinärvården hänvisad till de standardiserade behandlingarna. När de alternativen är uttömda kan veterinären inte göra mer.

För ägarna är förstås sorgen överväldigande, när det till sist står klart att inget mer finns att göra än att avsluta Kalles lidande.
Och allt detta helt i onödan. Kalle kunde ha fått ett avsevärt bättre liv om han bara fått äta naturlig mat som är anpassad efter hans behov. Om kostterapi använts, i stället för symtombehandling och immunterapi, kunde allt detta lidande undvikits.

Allergi är ett allvarligt missförstånd

”Om vi kan lära oss att det som kallas allergi inte är en permanent besittning, utan upphör när dess orsaker tas bort, så kan vi förstå att det är möjligt för oss att kunna njuta av all nyttig mat.”
– Dr. Herbert M. Shelton

Under alla mina år som kostrådgivare för hundar har jag kommit i kontakt med ett mycket stort antal hundägare (jag önskar ibland att jag hållit räkningen) vars hundar lidit av allergiska symtom. Utav alla de hundar jag jobbat med vet jag inte en enda som blivit symtomfri med hjälp av preparat, immunterapi eller processade foder. Däremot vet jag åtskilliga hundar som blivit – och förblivit – helt symtomfria med hjälp av en naturlig kost. Hur kan det då komma sig att allergiska symtom blir så missförstådda och felbehandlade? Svaret är att det finns mängder av olika orsaker som kan generera, eller trigga, symtom utan att det alls handlar om allergi, eller intolerans. Så länge som den etablerade medicinen fortsätter att trampa runt i den falska hypotesen om att patogena mikroorganismer orsakar sjukdom och så länge som de verkliga sambanden mellan kost och hälsa inte tillåts att belysas, kommer allergihypotesen fortsätta att orsaka djuren lidande. Vissa enskilda veterinärer har insett kopplingen mellan djurens ohälsa och de foder som säljs på deras mottagningar, men deras händer är ofta bakbundna av klinikens regelverk och riktlinjer. Detta är en mycket sorglig situation som förvärras av den konformitet som skapas genom riskkapitalbolagens accelererande annektering av djursjukvårdsmarknaden.

De livsviktiga mikroorganismerna

Mikroorganismer av alla de slag lever runt omkring oss, på oss och inuti oss i en perfekt symbios som naturen optimerat genom eoner av evolution. De är ständigt närvarande i alla miljöer och utan dem fanns inget liv på jorden. De är livsviktiga för såväl den inre som yttre terrängen och är essentiella pusselbitar i naturens sofistikerade kretslopp. En av deras viktigaste uppgifter är att konsumera avfallsprodukter från andra levande organismer och utan dem skulle allt liv drunkna i ruttnande organiskt material. Mikroorganismer ’infekterar’ inte och de smittar inte; det finns inga goda, dåliga eller ’patogena’ mikroorganismer utan alla är lika viktiga och fördelaktiga för ekosystemet de lever i. Parasiter är i själva verket kommensala[13] och lever i symbios med sina värdar. Bakterier är även de kommensala och dessutom pleomorfa och muterar för att anpassa sig efter terrängen de lever i[14].

När test visar närvaro av mikroorganismer (bakterier, svampar eller parasiter), till exempel vid en hudinflammation, är det lätt att tro att det är mikroorganismerna som orsakar inflammationen. Men så är det inte. Mikroorganismer tillhör kroppens naturliga reningssystem och är närvarande varhelst i eller på värdorganismen där deras specialföda förekommer. När mikroorganismer påträffas i ett inflammerat område är det för att det finns föda åt dem i form av specifikt nedbrytningsmaterial. Att skylla dem för att ha ’infekterat’ och orsakat inflammationen är som att skylla brandmännen som är närvarande för att släcka branden för att ha orsakat den. När brandmännen släckt branden är vi fortfarande ovetande om varför den startade. Först när brandens orsak utretts och fastställts kan åtgärder vidtas för att förhindra nya bränder. På samma sätt behöver orsaken till inflammationen utredas och åtgärdas för att förhindra att den kommer tillbaka. När ingen mer inflammation finns drar sig mikroorganismerna självmant tillbaka eftersom de inte längre behövs.
Inom veterinärvården är man på det klara med att många hudproblem egentligen orsakas av något underliggande problem, vilket förstås är helt korrekt; hudproblem har – utom i de fall där orsaken är yttre trauma – alltid underliggande orsaker. Men det är inte korrekt att anta att det underliggande problemet är allergi eftersom allergi inte är någon sjukdom utan ett symtom på ett ännu djupare underliggande problem.

Parasiter är egentligen opportunister

Att olika typer av hudkvalster finns på huden är ingen slump. De har inte smittat eller infekterat – de har funnits där hela tiden. De lever av dött organiskt material och de tillhör kroppens livsviktiga reningssystem. När kvalsterdjuren blir många är det ett tecken på att det finns mycket föda åt dem. Till exempel är demodex (demodex canis) ett kvalster som normalt förekommer i hundens mikrobiologi och det orsakar inga problem hos friska individer. Demodexkvalster överförs från tiken till de diande valparna redan under deras första levnadsdagar och lever sedan i kommensalism med hunden. Det är med kvalster precis som med alla andra så kallade parasiter och även bakterier; när värdorganismen (hunden i det här fallet) utsöndrar metaboliskt avfall genom huden, koloniserar specifika mikroorganismer för att konsumera det. Desto mer avfall – desto fler mikroorganismer. Det har inget med ’nedsatt immunförsvar’ att göra och det är heller inte någon allergi. I själva verket är det en fullkomligt naturlig reaktion på att kroppen lider av toxemisk kris.

Antalet hundar som diagnostiseras med inälvsparasiter verkar stadigt öka. Infektioner med giardia (giardia intestinalis) har gått ifrån att vara någonting ganska ovanligt till att bli parasiten alla talar om. Det är främst valpar och unghundar som diagnostiseras med giardia men fallen ökar även bland vuxna hundar.
Hos hunden som har hög belastning av toxiskt nedbrytningsmaterial kommer inälvsparasiter att frodas. Det är ett ofrånkomligt faktum. Men deras närvaro är inte något illasinnat angrepp eller en smitta som slumpmässigt drabbat individen. När inälvsparasiter koloniserar är det ett tecken på att systemet är hårt belastat av metaboliskt avfall i tarmarna som dessa organismer nu tar sig an.

”När valpar avvänjs från att dia, vid omkring 4 veckors ålder, så vänjs de allra flesta vid att äta processad mat i form av kommersiella torr- eller blötfoder och det är här som problemen vanligtvis börjar. Hundar som föds upp på och fortsätter att äta processade foder är de som i största utsträckning drabbas av inälvsparasiter. Den hårt processade maten spjälkas betydligt långsammare än den föda som hunden är optimerad för, det vill säga rått kött, inälvor och ben från djur. Osmält föda ackumuleras i tarmsystemet och givetvis samlas då parasiter och även bakterier för att kalasa på avfallet.”[15]

Jag ser jakten på inälvsparasiter som desperata försök att finna syndabockar att lägga skulden för eskalerande magproblem på. SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) skriver på sin hemsida om giardia att ”parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker.” Vidare säger man att ”det är inte ovanligt att symtom blossar upp hos en valp i samband med den stress som uppstår när valpen flyttas till ett nytt hem”[16]. Och exakt så är det ju! För om giardian vore något annat än opportunistisk – precis som alla andra så kallade parasiter är, som koloniserar där födan finns – och om den verkligen hade orsakat sjukdom, hade den drabbat alla individer på precis samma sätt och orsakat sjukdom hos alla infekterade individer och inte endast hos de individer som är stressade eller har ”tarmstörningar”. Giardia ingår alltså i värdens normala mikrobiologi och på klassiskt opportunistiskt manér ökar den inte i antal förrän tillgången på föda ökar.

Medicinsk behandling kan vara nödvändig

Återigen, mikroorganismer kan aldrig skyllas för att orsaka sjukdom eller allergi. Deras ökade närvaro är i stället en reaktion på att värdorganismen är sjuk eller i obalans. Men en hund som drabbats av exempelvis skabb eller jästsvamp i öronen behöver likväl behandling eftersom klådan är outhärdlig och hundens kliande och slickande kan leda till svåra hudinflammationer. Oftast avtar besvären och mängden mikroorganismer som ett direkt svar på att kosten justeras (se avsnittet åtgärder) och det metaboliska avfallet minskar, men behandling med läkemedel kan likväl behövas. Ibland räcker behandling med naturliga preparat eller receptfria läkemedel men i svåra fall behöver veterinär konsulteras och mer direktverkande symtombehandling användas. Hunden får aldrig tillåtas lida i onödan; om något konventionellt läkemedel kan lindra smärta eller akut inflammation så ska det användas. ”Konventionell medicins största styrka är att möta nödsituationer och ta över när vis medicatrix naturae[17],den självläkande intelligensen, är överväldigad och oförmögen att rätta till händelseförloppet.”[18]

Det kan även finnas fog för att behandla inälvsparasiter med antiparasitära läkemedel. Det gäller i synnerhet valpar som riskerar att drabbas av näringsobalanser med negativ påverkan på tillväxt och utveckling som följd. Man behöver dock vara beredd på att symtombehandling med antibiotikum ytterligare bidrar till toxisk belastning och mikrobiell obalans. Inälvsmaskar och parasiter kan oftast med framgång behandlas med naturliga örtblandningar[19] som assisterar kroppens elimineringsprocesser. Men som tidigare sagt, hunden får aldrig tillåtas lida i onödan och valpars normala utveckling får aldrig riskeras. Alltså är behandling med konventionella läkemedel ibland befogad. Men den enda behandling som innebär en långsiktig och hållbar lösning, är dock att ta bort orsaken till att mikroorganismerna koloniserar, vilket är en nödvändig åtgärd oavsett om hunden behandlas med läkemedel eller inte.

Skillnaden mellan orsak och trigger

”Studier visar att cirka 10–15 procent av alla svenska hundar som kliar sig är atopiker vilket innebär att de reagerar allergiskt på något i miljön de befinner sig i”, säger Evidensia på sin webbsida om allergier hos hund[20]. ”Det kan till exempel vara pollen och kvalster”, säger man vidare, helt i enlighet med den allmänna uppfattningen; allergiska symtom skylls ju ofta på damm, pollen och olika kvalster. Men dessa ständigt närvarande, naturliga partiklar och mikroorganismer orsakar inte symtom – de kan trigga symtom men de utgör aldrig orsak. Om vi strör salt på frisk hud händer ingenting, men häll salt på inflammerad hud och det kommer att svida som eld. Saltet kan förstås inte skyllas för att ha orsakat smärtan, den har bara triggat den. Det är inflammationen som orsakat smärtan och vi behöver utreda orsaken till inflammationen. På samma sätt är det aldrig pollen, gräs eller damm som orsakar irriterade slemhinnor, klåda eller hudutslag. När kroppen initierar dessa symtom, som en reaktion på naturligt förekommande partiklar, ska vi i stället se det som signaler om att systemet är överbelastat och riskerar att drabbas av toxemisk kris.

Årstidsrelaterade symtom

Klåda, öroninflammationer och andra hudproblem tenderar att dyka upp eller förvärras under den varma årstiden, vilket stärker illusionen av att det handlar om allergi. Men det är förstås inte den varma årstiden som orsakar allergi. Pollen, gräs, värme och fukt – den varma årstidens utmaningar är endast utlösande faktorer av symtom, som ska betraktas som varningar för att den inre terrängen är i obalans och riskerar att hamna i toxemisk kris.

Perioder med höga temperaturer är vanliga utlösare av allergiska symtom. Värmen i sig skapar inte mag- eller hudproblem. Det som skapar problem är olämplig föda och näringsobalanser, som är den underliggande orsaken. Överutfodring under perioder då energibehovet är lågt skapar överskott som snabbt behöver elimineras. Upprepade diarréer, kräkningar och hudinflammationer är vanliga symtom, som triggas av värme, men som har sitt ursprung i överutfodring eller olämplig föda.

Hormoner

Hos tiken som är i löp pågår komplexa hormonella processer vilka lämnar lite utrymme över för matsmältningsfunktionerna. Om kroppen överbelastas i det här läget, med mat – i synnerhet olämplig mat – eller stress eller annan belastning, orkar reningsfunktionerna inte med och risken för toxemisk kris ökar. Hud- och matsmältningsproblem tenderar att blossa upp under löpet och eventuella näringsobalanser uppenbarar sig. Men det är förstås inte löpet som orsakat problemen – det har bara triggat dem. Det är mycket viktigt att förebygga problemen, med framför allt bra mat i lagom mängder.
Det är på samma sätt med hanhundar när det finns löptikar i närheten och hormonerna svallar; hela systemet är inställt och fokuserat på reproduktion. Matsmältning och avfallseliminering blir underprioriterade funktioner och får helt enkelt sättas på sparlåga.

Stress

Vid långvarig stress är sympatiska nervsystemet överaktivt och bromsar parasympatiska och enteriska systemens funktioner, som bland annat inkluderar matsmältning och tarmrörelser. Hundarna speglar människorna omkring dem och om människorna lever i ett långvarigt stresstillstånd kommer hundarna också att göra det. Långvarig stress kan trigga en myriad av olika hälsoproblem.

Åtgärder

Den första, största och i de flesta fall enda åtgärd som behövs för att förebygga och bota allergiska symtom är att anpassa kosten. En omedelbar övergång till naturliga och minimalt processade[21] födoämnen är nödvändig och alla typer av processade foder är därmed uteslutna ur hundens kost. Exakt vad hunden ska äta avgörs av individuella behov och hundägarens förutsättningar. Men det allra viktigaste är att behålla fokus på att all hemlagad hundmat, hur än näringsmässigt obalanserad den må vara, likväl är näringsrikare, naturligare och mer biotillgänglig än alla processade foder tillsammans. Givetvis finns det mer eller mindre optimala utfodringsmetoder, precis som det finns bättre och sämre råvaror, men det mest avgörande och vanligaste misstaget är användandet av fetthaltiga animalier. För övrigt, så länge som kosten baseras på naturliga och färska råvaror, är det svårt att misslyckas med hemlagad hundmat.

Ja, så här enkelt är det faktiskt. Och det mest fantastiska är att alla hundägare kan göra detta, utan att överhuvudtaget blanda in veterinärer eller medicinering – med reservation för de fall där hundens plågor behöver lindras eller livshotande symtom uppstått. Jag vill understryka att medicinsk behandling ibland är absolut nödvändig för att hunden inte ska lida eller för att undvika följdsjukdomar. Men det ena utesluter inte det andra; att ställa om hundens kost, från processad och/eller fetthaltig, till naturlig och bättre balanserad, är genomförbart för alla hundägare och båda åtgärderna kan mycket väl komplettera varandra. Hemlagad hundmat behöver inte alls kosta mer – särskilt inte i jämförelse med veterinära specialfoder och behandlingar – och det behöver inte ta särskilt mycket mer tid eller andra resurser i anspråk. Med lite planering och smarta inköp går det att åstadkomma små underverk med riktig mat[22].

Sammanfattning

Alltmedan allergihypotesen utgör en guldgruva för de industrier som profiterar på den, leder den oss samtidigt allt längre bort ifrån de verkliga orsakerna till allergiska symtom och de korrekta metoderna för att motverka dem. Allergidiagnosen har kommit att utgöra en slaskdiagnos som omfattar så pass många olika hälsoproblem, med så pass många olika möjliga influenser, att all användning av den avslöjar en total okunskap om de verkliga orsakerna till sjukdom. Toxemisk kris eller låggradig förgiftning – vi kan kalla det vad vi vill, men det är likväl ett faktum att sjukdom beror på att kroppen misslyckats med att eliminera toxiskt avfall. Förgiftningen påbörjas redan när valpen är 4 veckor och får sina första vacciner och fortsätter sedan, med undermålig föda, miljöfaktorer, fästingpreparat, läkemedel och ytterligare vacciner och fortsätter så genom hela livet. De hundar som förblir symtomfria, trots allting som de direkt utsätts för och trots den toxiska belastning som nedärvs från föräldrarna, kommer i ökande utsträckning att höra till undantagen.
Vad säger då detta oss? Är det kanske dags att anamma en ny strategi för att hjälpa de lidande djuren? Kanske är det dags för lite nya tankebanor och kanske rent av en ny typ av veterinär behandling? För det här är absolut ett jobb för veterinärer eftersom det är dem som hundägare i första hand vänder sig till. Men för att verkligen möjliggöra en bot mot allergi, i stället för att endast erbjuda symtomlindring, måste man först lära sig att förstå och spåra upp de verkliga orsakerna och det är på detta som alla resurser måste fokuseras. Som situationen ser ut, med lagkrav och rådande övertro på vacciner och veterinära behandlingar, finns det inte mycket annat för oss hundägare att göra än att ’rädda vad som räddas kan’. Orsaker till och lindring av allergiska symtom behöver därför alltid sökas i kosten eftersom det endast är mat som kan bota och förebygga sjukdom. Det behövs inga fler allergiutredningar eller allergimediciner, som endast innebär skenande kostnader och utdraget lidande för hundarna. Allt som behövs är att vi ger hundarna riktig mat!

Varma hälsningar till alla hundar och deras människor.

[1] Hume E.D. “Béchamp or Pasteur? A Lost Chapter in the History of Biology”. ISBN-10: 1467900125.

[2] Moira Austin et al, “Making Sense of Allergies – What allergies are (and aren’t) and the evidence for causes and treatments”. Sense About Science, 2015. www.senseaboutscience.org

[3] Avser kosttillskott innehållandes pseudonaturliga eller helsyntetiska näringsämnen.

[4] Anne-Li Strand: “Min hund vill ha riktig mat”. 2017. ISBN: 9789188713278

[5] Dr John H Tilden, “Toxemia Explained: The True Interpretation of the Cause of Disease.” ISBN-10: 1557427607; Dr Herbert M Shelton, “The Hygienic System, V2: Orthotrophy”. ISBN: 9781258773113;

Richard E. Shope, M.D. “SWINE INFLUENZA IlL FILTRATION EXPERIMENTS AND ETIOLOGY”

(From the Department of Animal Pathology of The Rockefeller Institute for Medical Research, Princeton, N. Y.); Dr Stefan Lanka, WissenschafftPlus Magazine 6/2015.; Eleanora McBean “The Poisoned Needle” (1993). ISBN-10: 0787305944; R G Douglas et al., “Evaluation of a topical interferon inducer in experimental influenza infection in volunteers”.; Arthur M. Baker, “Awakening Our Self-Healing Body”. ISBN-10: 1883989256; Dr. Emmet Densmore, “How Nature Cures”. ISBN: 9781015591660; Anne-Li Strand, artikel: “Mikroorganismer och annat smått – fiender eller hjälpare?”.; Dawn Lester, David Parker, “What Really Makes You Ill: Why Everything You Thought You Knew About Disease Is Wrong”. 2019. ISBN-10: 1673104037; Dr Stefan Lanka, “The Virus Misconception Part II”, WissenschafftPlus Magazine, 01/2020.

[6] Monteiro CA, Cannon G, Levy RB et al. NOVA. The star shines bright. [Food classification. Public health] World Nutrition January – March 2016, 7,1-3, 28-38.

[7] Anne-Li Strand, artikel: “Skillnaden mellan processad mat och riktig mat”.

[8] Anne-Li strand, artikel: Naturligt eller syntetiskt – vad döljer sig i kosttillskott och förblandningar?

[9] Donald I. Ogden, ”Natural Hygienic Care of Pets”. ISBN-10: 1852284161.

[10] Fasano A. Zonulin and its regulation of intestinal barrier function: the biological door to inflammation, autoimmunity, and cancer. Physiol Rev. 2011 Jan;91(1):151-75. doi: 10.1152/physrev.00003.2008. PMID: 21248165.

[11] https://www.lakemedelsvarlden.se/immunterapi-mot-allergier-okar/

[12] – 1177.se: Allergen immunterapi.

[13] ”Kommensalism är en form av biologisk interaktion där den ena arten gynnas, medan påverkan på den andra arten är försumbar.” – https://sv.wikipedia.org/wiki/Symbios.

[14] Antoine Bechamp, “The Blood and its Third Element”. ISBN: 9780957985872

[15] Anne-Li Strand, artikel: “Parasiter”.

[16] https://www.sva.se/amnesomraden/djursjukdomar-a-o/giardia-intestinalis-hos-hund/

[17] Latinsk fras med betydelsen: ’Naturens helande kraft’.

[18] Richard Whelan, medical herbalist Dip. M.H. MNZAMH RH [AHG]

[19] Rådande lagstiftning förbjuder marknadsföring av örtblandningar som antiparasitära om de inte är läkemedelsregistrerade. En internetsökning genererar stort antal förslag på olika örtpreparat.

[20] https://evidensia.se/djurvardguiden/allergi-hos-hund/

[21] Anne-Li Strand, artikel: “Skillnaden mellan processad mat och riktig mat”.

[22] Anne-Li Strand: “Min hund vill ha riktig mat”. ISBN: 9789188713278