Parasiter

Det pratas mycket om parasiter nuförtiden och många hundägare oroar sig för dem. Det är en vanlig uppfattning att parasiter är något odelat negativt och att minsta närvaro av dem signalerar sjukdom som måste behandlas. Många veterinärer – men inte alla – håller med och många hundar överbehandlas, med mycket tråkiga och helt onödiga hälsoproblem som följd.

Det verkar vara helt bortglömt att det som vetenskapen döpt till parasiter, i själva verket är lika livsnödvändiga som allt annat på jorden, inklusive alla bakterier och svampar.

Till exempel skriver man på wikipedia.com så här om begreppet ’parasitism’:

”Parasitism är ett förhållande mellan organismer där den ena organismen, parasiten, utnyttjar värdorganismen för egen vinning på ett sätt som skadar värdorganismen och drar näring ifrån organismen.”

I själva verket rör det sig inte alls om inkräktande varelser som suger livet ur värden (djuret eller människan). Dessa varelser är i stället en del av naturens sofistikerade reningssystem. Naturen finns ju både inuti kroppen och utanför kroppen; varje kropp är ett eget ekosystem där allt mikroliv fyller livsviktiga funktioner.

I själva verket lever de så kallade parasiterna i stället i kommensialism med värdorganismen.

”Kommensalism är en form av biologisk interaktion där den ena arten gynnas, medan påverkan på den andra arten är försumbar”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Symbios

Bakterier, till exempel, orsakar inte sjukdom. Bakterierna kalasar på avfallet som bildas när kroppen omsätter föda och syre till näring åt cellerna. Massor av toxiska ämnen ackumuleras genom ämnesomsättningen och utan något som kommer och städar upp avfallet skulle våra kroppar snabbt duka under. Bakterierna genereras där det finns föda åt dem – utan föda inga bakterier. Tänk på ett dött djur vid sidan av vägen som är översållat med bakterier; det är förstås inte bakterierna som dödat djuret utan bakterierna är där för att det finns mat åt dem – de har ett städjobb att utföra. När bakterier samlas vid en plats, inuti eller på kroppen, så betyder det att just här finns det sjukdom. Sjukdomen i sin tur beror på att värden fått i sig mycket av olämplig föda som genererar mycket toxiskt avfall. När den toxiska belastningen blivit så stor att de inre organen inte hinner med att eliminera allt avfall så kommer huden att användas som elimineringsorgan. När toxiner ’sipprar’ ut genom huden bildas sådant som vi döpt till eksem, plitor, furunklar med mera. I det sjuka området ansamlas så bakterierna för att ta hand om avfallet.

I naturen finns ingenting som är onödigt!

Det är precis på samma sätt med parasiter; de dras till platser där det finns mat åt dem. Hos friska individer finns parasiter främst i magtarmsystemet, men de finns faktiskt även på alla andra ställen, i hela kroppen och vi skulle helt enkelt inte överleva utan dem. De städar upp avfallet som vi själva skapar och är en precis lika viktig del av ekosystemet som bakterier och alla andra mikroorganismer är.

När en koloni av parasiter växer sig stor kan problem uppstå. Värden kan drabbas av näringsbrist och vitala funktioner försvagas. Men då är det mycket viktigt att komma ihåg att det inte är parasiterna som har orsakat problemen. Parasiterna är i stället ett symtom på att kroppen har stora problem med att eliminera avfall, som oftast kommer ifrån olämplig föda.

När valpar avvänjs från att dia, vid omkring 4 veckors ålder, så vänjs de allra flesta vid att äta processad mat i form av kommersiella torr- eller blötfoder och det är här som problemen vanligtvis börjar. Hundar som föds upp på och fortsätter att äta processade foder är de som i största utsträckning drabbas av inälvsparasiter. Den hårt processade maten spjälkas betydligt långsammare än den föda som hunden är optimerad för, det vill säga rått kött, inälvor och ben från djur. Osmält föda ackumuleras i tarmsystemet och givetvis samlas då parasiter och även bakterier för att kalasa på avfallet.

De första tecknen på att matsmältningen inte fungerar är när valpen drabbas av diarré och/eller kräkningar. Då uppsöks veterinär som konstaterar inälvsmask och ordinerar speciella antibiotika som särskilt angriper och dödar parasiter. Detta är en ganska kontraproduktiv åtgärd därför att antibiotikan även slår ut annat livsviktigt mikroliv, vilket faktiskt kan hindra valpens chanser att utvecklas optimalt.

Till en början kan det upplevas att individen blir frisk; masken försvinner och hunden blir stabil i magen. Men detta är en lömsk illusion för ofta kommer masken tillbaka och magproblemen tar ny fart. I verkligheten ha masken förstås aldrig försvunnit. I stället har endast en viss population dödats, tillsammans med övrigt mikroliv. Om orsaken till att masken frodades inte åtgärdas, om valpen får fortsätta att äta samma olämpliga kost, så kommer masken att komma tillbaka och upprepad behandling med antibiotika leder endast till ännu större problem. Det blir en ond cirkel som endast kan brytas med hjälp av en naturlig och individanpassad kost.

Precis som parasiter och bakterier så har faktiskt även loppor och kvalster en mycket viktig funktion i ekosystemet. I gamla tiders kolgruvor brukade man släppa ner kanariefåglar för att kontrollera miljön; om fåglarna dog så betydde det att det fanns farliga gaser i gruvan. Man kan se på loppor och kvalster på samma sätt. Deras uppgift kan ses som en signal om att toxiner sipprar ut igenom huden. Vilda djur har sällan problem med loppor, fästingar, skabb eller inälvsmask. Om de har problem så är det för att de av någon anledning är försvagade i sin fysik – de hittar kanske ingen lämplig föda.

Processade foder är fulla av toxiner i form av kemiska antioxidationsmedel, konserveringsmedel, syntetiska vitaminer och aminosyror, animaliska och vegetabiliska koncentrat, härsknande fetter och alla möjliga tillsatser. Allt detta ska filtreras och elimineras av kroppens organ och när de andra utfarterna är upptagna så får huden tjäna som utsläppskanal. Det är här som loppor och kvalster dyker upp och likt kanariefåglarna i kolgruvan talar de om att här är miljön giftig. Loppor och kvalster verkar älska doften av gifter för de dras till ställen där avfall, toxiner och smuts samlas.

Det bästa sättet att undvika hälsoproblem är att förebygga dem och det gör man genom att diskvalificera alla processade foder och i stället ge hunden en naturlig kost. När valpen eller den vuxna hunden väl utvecklat en överväxt av parasiter så finns det betydligt hälsosammare sätt att behandla än att ta till antibiotika.

Steg #1 är alltid att omedelbart plocka bort all processad mat och ställa om till hemlagad mat.

Steg #2 är – om det ens behövs – att ta hjälp av särskilda örtblandningar och/eller homeopatisk behandling. Men även sådan behandling blir värdelös utan att först följa steg #1.

Min förhoppning är att med en ökad förståelse för hur livsviktiga parasiterna är för ekosystemet så ökar också förståelsen för hur viktigt det är att förebygga hälsoproblem med naturlig kost. Kanske kommer då även insikten om att när problem uppstår, så ska vi inte i första hand söka lösningen i mediciner, därför att mediciner botar ingenting, de behandlar endast symtom och bidrar slutligen till ännu mer toxisk belastning.

Att så många hundar ändå lever långa och relativt friska liv, trots att de fötts upp på processade foder och trots många gånger upprepade antibiotikabehandlingar, visar bara hur fantastiskt anpassningsbara och tåliga deras kroppar ändå är.

Varma hälsningar till alla hundar och deras människor