Övergång till riktig mat – därför behövs ingen infasning
Det är en vanlig uppfattning att övergången från processade foder till riktig mat måste ske långsamt och att den nya maten ska fasas in och blandas med den gamla. Jag håller inte med. Jag anser att övergången ska vara tvär och omedelbar, utan någon infasning. Anledningen till att vi vill ställa om till riktig mat är ju att hunden ska få äta naturligare, varför ska vi då alls fortsätta med den gamla, sämre maten? Om hunden dessutom har hälsoproblem är det ännu viktigare att få bort den processade[1] maten så snabbt som möjligt.
Det är riktigt att hunden som ätit processad mat under lång tid har en mycket känslig matsmältning. Men det är just därför som det inte gagnar hunden att fortsätta äta den mat som gör den känslig.
Så här skriver jag i boken ’Min hund vill ha riktig mat’:
”Jag tycker faktiskt inte att någon särskild infasning från processad mat behövs. Att blanda den nya kosten med exempelvis torrfoder ingen bra idé. Eventuella negativa reaktioner på den nya kosten är snabbt övergående och det är bättre att hantera dem på en gång i stället för att dra ut på det hela och riskera problem som själva blandandet av rått och processat kan orsaka.”
Hunden har normalt väldigt sur magsyra, med pH-värde så lågt som 1. Den har det därför att rått kött, ben och brosk ska kunna brytas ner snabbt och effektivt. Hundens vilda kusin, vargen, äter en del as i naturen och i förruttnelseprocessen genereras massor av toxiner. För att födan ska passera snabbt igenom det så är hela matsmältningssystemet hos vargen och hunden väldigt kort, i förhållande till exempelvis människans. Utan den snabba passagen skulle det toxiska materialet stanna kvar och orsaka förgiftning.
En obehaglig egenskap hos processade foder är att de spjälkas betydligt långsammare än riktig mat. Animaliska och vegetabiliska koncentrat i torrfoder gör magsyran basisk (höjer pH-värdet) vilket leder till att maten spjälkas sämre och passagen genom systemet saktas ner. Osmält torrfoder tenderar att ligga kvar och skvalpa i magsäcken och det krävs mycket av sur magsyra för att klara av att bryta ner den onaturliga maten. Men eftersom magsyran blir basisk av torrfodret så skapas en ond cirkel.
När födan inte spjälkas ordentligt uppstår en rad olika hälsoproblem som förvärras efter hand. Så småningom har man en situation där minsta förändring i kosten, som till exempel en liten bit rå köttfärs, kan bli halmstrået som stjälper hela lasset.
När osmält mat blir liggande kvar reagerar kroppen med en nödåtgärd; den försöker göra sig av med det ruttnande avfallet så snabbt som möjligt, innan det orsakar förgiftning. Det är därför som hundar ibland kräks upp osmält mat. När dåligt spjälkad mat tar sig vidare ner i tarmsystemet så kan signalen i stället vara att öka vätskemängden och skapa diarré, allt för att bli av med det toxiska avfallet.
”Det är ett vanligt missförstånd att eventuella övergångsproblem skulle förhindras med långsam tillvänjning. I själva verket orsakas sådana problem av att matsmältningen processar olika födoämnen på olika sätt.”
Eftersom animalier och vegetabilier kräver skilda förutsättningar för att spjälkas så kan det uppstå matsmältningsproblem som beror på just blandningen av dessa.
”Hundens matsmältning är konstruerad för att hantera en sorts föda i taget. Den är inte konstruerad för att hantera både protein och komplexa kolhydrater på samma gång. Det beror på att de sura kemikalier som behövs för att spjälka protein faktiskt neutraliserar de enzymer som behövs för att spjälka kolhydrater.”
Ja, så här är det faktiskt. Precis som jag skriver i boken, så behöver det faktiskt gå ganska lång tid mellan animalier och vegetabilier, om hundens matsmältning ska fungera optimalt.
Men optimalt är en sak – genomförbart är en annan sak.
I flera artiklar[2] har jag upprepat att det i princip är omöjligt, åtminstone för de allra flesta hundägare, att på varje vis efterlikna vargens kost. Många serverar måltider som består av både animalier och vegetabilier och hundarna mår utmärkt på denna kost. Förklaringen är så enkel som att all hemgjord hundmat, hur den än ser ut, är oändligt hälsosammare än alla processade foder. (Jag lägger till en parentes om undantag för kost som innehåller mycket av fetthaltiga animalier.)
De som står bakom foderindustrin vet mycket väl att den processade maten orsakar hyperkänslighet. Det är därför som rekommendationen med infasning och långsam övergång vid foderbyten kommit till.
Det alltså betydligt bättre och skonsammare för hunden med en snabb och omedelbar övergång; man slutar helt enkelt bara upp med att servera den processade maten. Hundar behöver inte vänjas vid att äta riktig mat. Det är snarare så att den processade maten behöver komma ut ur systemet, innan vi fyller på med annan mat.
När övergångsproblem uppstår, som lös mage, kräkningar eller uppstötningar, så är det ett tecken på att hunden behöver en dags fasta. Ackumulerade slaggprodukter behöver rensas ut ur systemet och det sker naturligt genom att vi inte ytterligare belastar matsmältningen med mer mat. Om det rör sig om en liten valp eller en hund med diabetes så kan man i stället ’semifasta’, vilket innebär en dag med endast frukt och bär följt av en dag med välkokta vegetabilier. Först därefter kan man införa råa animalier.
Min rekommendation är alltså: Ut med det onda och in med det goda! Ingen infasning behövs för det gynnar inte hunden det allra minsta. Desto fortare den processade maten kommer ut ur systemet, desto fortare kan vägen till bättre hälsa påbörjas.
Varma hälsningar till alla hundar och deras människor
[1] Skillnaden mellan processad mat och riktig mat
[2] – Skillnaden mellan vargmat och hundmat
– Kan hunden få för mycket kött?
– Vad är naturlig mat för hunden?