Färskfoder eller färskt foder?
Det har väl inte undgått någon hundägare att zoobutikerna numera ser lite annorlunda ut än de gjorde för bara några år sedan? De oändliga hyllmeterna med torrfoder har börjat splittras upp av diverse frysdiskar. Begreppet färskfoder har slagit igenom, och det med besked!
När jag började intressera mig för hundars kost och hälsa för ett antal år sedan så fanns endast några få företag på marknaden som sålde färskfrysta foderprodukter för hundar och vilkas tillverkning ofta startat i liten skala hemma i garaget. Deras produkter ökade visserligen stadigt i popularitet och återfanns snart i välsorterade zoobutiker, men då ofta i en ganska anonym frys, lite i skymundan, i någon vrå längst bak i butiken. Mest såldes produkterna via hundklubbar, kennlar och enskilda idealister. Det frysta helfodret, populärt kallat färskfoder var något av en lightvariant av BARF – Biologiskt Anpassad Rå Föda – ett begrepp först myntat av veterinären Ian Billinghurst och som innebär att man utfodrar hunden med råa, köttiga ben efter principen att den är en varg. Och om färskfoder på den tiden ansågs lite flummigt så var BARF rena rama subkulturen.
Men så hände något.
Idag har färskfrysta foderprodukter förvandlats till begreppet färskfoder och återfinns numera i så gott som alla zoobutiker. Det finns fortfarande ett visst motstånd, bl.a. hos veterinärkåren, där tyvärr många fortfarande desperat klamrar sig fast vid sina torrfoder (det finns dock välsignade undantag!). Men även om det fortfarande är en bit kvar tills dess att färskfoder betraktas som ett fullgott alternativ till torrfoder så använder väldigt många hundägare i alla fall färskfoder som ett komplement till torrfoder. Och givetvis så är foderföretagarna inte sena att haka på den nya trenden. Jag slås av häpnad över hur snabbt det gått. Nya märken poppar upp till höger och vänster och jag hänger inte med i svängarna!
Man kan faktiskt tala om en färskfoderboom! Och det skulle kunna vara uteslutande positivt. Men så är det tyvärr inte.
För i jakten på vinster och ”snabba cash” så slinker billiga, dåliga råvaror och annat oönskat med i tillverkningen av foderprodukterna. Och i vanlig ordning så spinner tillverkarna på hundägarnas okunskap. Det är den gamla vanliga visan: Man odlar myten om att det är livsfarligt att försöka sig på att blanda eget foder, varje måltid måste vara balanserad, den måste innehålla en salig blandning av allt möjligt, fodret måste vara vitamin- och mineraliserat: Helfoder, ska det vara!
Fodertillverkarna framhärdar i sina försök att tillverka det ultimata helfodret. Men det är just i konceptet helfoder som problematiken ligger!
Enligt Jordbrukets regler för märkning av foder är helfoder en foderblandning som djuret ska kunna leva uteslutande på utan att något behöver tillsättas. I det här sammanhanget innebär att detta att man tagit mer eller mindre adekvata köttprodukter och blandat upp dem med diverse *utfyllnader samt en sörja av syntetiska vitaminer, mineraler och spårämnen.
Det är förstås väldigt bekvämt att bara öppna en förpackning och servera. Jag har full förståelse för det tilltalande i detta. Men om inget helfoder passar hunden, om hunden inte mår bra, vad gör man då?
Jag har tagit upp dilemmat med helfoder tidigare här på bloggen. Men jag känner att det är dags igen. Jag får väldigt många frågor från hundägare om vilket som är det bästa färskfodret och man avser då helfoder.
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska svara på den frågan. Och det beror på att det inte finns något bra svar. Ett helfoder kan vara den perfekta blandningen för en hund, men för en annan hund kan samma blandning vara katastrof.
Jag svarar mycket hellre på frågor om vilket köttslag, eller rent av vilka delar på ”bytesdjuret”, som är det bästa för en specifik hund, utifrån individuella behov.
Ingen hund är den andra lik, alla har individuella behov. Ett färskfoder som är fantastiskt för en hund kanske inte funkar alls för en annan. Det beror då inte nödvändigtvis på att det skulle vara en sämre foderprodukt. Utan det beror mest troligt på att foderblandningen inte passar individen.
Nu tänker jag inte kasta någon som helst skit på färskfodertillverkarna. Absolut inte. Tvärtom! Heder åt Er för att ni räddat livet på så många hundar. Men det finns tyvärr färskfoder som är rena skräckexempel, där animaliska produkter blandas ut med till exempel majsgluten, stärkelsetillsatser, vegetabiliska biprodukter och andra billiga utfyllnader.
Sen finns det de foderprodukter som gör anspråk på att vara färskfoder och som via marknadsföring och exponering lätt kan uppfattas som färskfoder, men som faktiskt inte alls är färskfoder. Det rör sig i själva verket om en helkonserv, som förpackats i det för färskfoder typiska ”korvformatet”. Innehållet är animaliska produkter – enbart eller blandat med utfyllnad* (jag återkommer till utfyllnad* och vad jag menar med det längre fram) och tillsatt förblandning/premix (vitaminer och mineraler). Innehållet värmebehandlas och förpackas under vakuum.
Detta är en helkonserv och ska absolut inte blandas ihop med färskfrysta foderprodukter. En mer korrekt benämning på sådana foder kan i stället vara blötfoder; att likställas med konserver och tetraförpackad mat. Och när vi ändå är inne på blötfoder så vill jag påpeka att om det är helkonserv man är ute efter så finns det burkmat som har ett mycket bättre innehåll än de tvivelaktiga blandningarna i korvformat.
Men jag konstaterar ändå glatt att det även finns flera riktigt bra frysta helfoder att välja mellan. Jag tänker inte göra någon lista. Marknaden ändrar sig konstant och listor blir inaktuella. De helfoder jag gillar innehåller inte utfyllnader utan består av kött, inälvor och ben/brosk. Eventuellt också grönsaker. Med dessa foder har man en bra grund att bygga vidare på.
Grunden i en hunds kost ska bestå av kött, organ och ben. Foderprodukter med uteslutande dessa födoämnen i är de bästa. På sådana foder kan man sedan själv bygga vidare och tillsätta grönsaker och andra vegetabilier för att balansera måltiderna.
Men om hunden redan äter något av de foder som består av enbart kött, organ och ben och ändå får problem, med till exempel: klåda; svamp; illamående; om den matvägrar; är lös i magen; magrar, eller blir fet?
Ja då betyder det att något i själva foderblandningen inte fungerar. I de allra flesta fall är det inte något fel på hunden – den är inte sjuk, den har heller inte någon födoämnesallergi; den mår bara inte bra av sin foderblandning.
Problemen beror på att maten ger hunden ett överskott av animaliskt protein. Men framför allt innehåller foderprodukterna alltför höga fetthalter!
Hunden kan också vara överutfodrad – den får alltså generellt för mycket mat.
Lösningen är då inte nödvändigtvis att byta till ett helfoder av ett annat märke. Lösningen är att fundera på hundens individuella behov och på hur själva foderblandningen egentligen ser ut. Här är några exempel på saker man bör beakta:
- Innehåller fodret muskelkött eller blod från nöt? En del hundar mår inte bra på nötkött.
- Innehåller fodret organ, som lever och hjärta? Organmat är nödvändigt för hunden men dagligt intag kan bli för mycket för vissa hundar.
- Innehåller fodret lax? Fet fisk är bra, det ger energi och essentiella fettsyror, men då ska det vara vild lax! Att dagligen ge hunden fet fisk kan orsaka problem med till exempel klåda, eller lös mage.
- Innehåller fodret större ben- och broskbitar? Ben och brosk är nödvändigt, men större bitar kan ge problem i magen, särskilt för mindre raser.
- Innehåller fodret kyckling? Det är inget fel på kycklingkött men det passar bara inte alla hundar.
- Hur hög är fetthalten? Fetthalten får aldrig vara högre än hälften av proteinhalten och helst ännu lägre.
Man måste alltså vara aktiv i sitt foderval, läsa innehållsförteckningarna och tänka efter. Det går aldrig att komma ifrån, inte ens med färskfoder. Man måste också prova sig fram till vad som passar hunden, både när det gäller val av foderprodukt och vilka mängder man serverar hunden.
Utfyllnad – bra eller dåligt?
Med utfyllnad avser jag allt som inte är specificerade animaliska produkter.
Utfyllnad kan både vara bra och dåligt. Utfyllnaden kan bestå av färskfrysta grönsaker, som förutom att bidra med näringsämnen, även reducerar energitätheten i fodret vilket passar bra för många hundar.
Dessvärre görs ofta avkall på grönsakernas kvalitet i foderprodukter – valet av grönsaker lämnar en del i övrigt att önska. Man blandar till exempel in kinakål, eller råa morötter som kan ha negativ effekt på en hundmage.
Men tyvärr används många gånger betydligt sämre utfyllnader än billiga grönsaker. Potatisprotein[1] är ett sådant exempel. Potatisprotein är inte detsamma som potatis. Det är stor skillnad på att fylla ut hundens mat med kokt potatis och på att blanda i koncentrerat protein som är en biprodukt från stärkelseindustrin (se förklaring nedan). Och att blanda majsgluten i ett färskfoder måste vara höjden av snikenhet. Majsgluten är en vegetabilisk biprodukt vars enda bidrag är vegetabiliskt protein med lågt biologiskt värde. Och man kan ju fråga sig vad det ska vara bra för i en fryst köttprodukt?
Vitamin- och mineraliserade helfoder
Jag måste ta till kraftuttryck och säga att jag inte ger ett skit för den sörja av syntetiska/semisyntetiska vitaminer och mineraler och näringsjäster som tillsätts vissa foder. Det rör sig om en så kallad förblandning, eller premix, som ger fodertillverkaren möjlighet att presentera en prydlig lista över alla näringsämnen produkten innehåller. Det är samma typ av förblandningar – av okänt ursprung – som används i torrfoder och konserver. Att förlita sig på denna typ av framställda näringsämnen inger en falsk trygghet. Varför inte i stället låta naturen jobba utifrån sin egen strategi? Underskatta inte näringsinnehållet i färska livsmedel. Naturliga livsmedel innehåller massor av både makro- och mikronäringsämnen i sin naturligt synergiska och organiskt bundna form.
Om man känner att man vill stötta upp kosten med tillskott så gör man det med naturligt näringsrika livsmedel; antingen färska eller varför inte torkade superfoods eller superfruits.
Använd gärna till exempel Livsmedelsverkets databas för att söka olika livsmedel och kolla deras näringsinnehåll. Det kan vara bra att bli påmind om hur mycket näring som faktiskt finns i helt vanlig mat.
Varför betala extra för sämre kvalitet?
Att köpa helfoder betyder många gånger att man får betala extra för att få med sådant som inte behövs och ibland även sådant som är riktigt dåligt.
Tyvärr tycker många hundägare att detta med att göra egen hundmat verkar svårt och krångligt. Men det är det inte! Använd tipsen som finns samlade på sidan www.minhundvillhariktigmat.se och gör ditt alldeles egna helfoder. Det är roligt och det blir billigare och framför allt så kan maten anpassas efter individens unika behov.
Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor
—————————
[1] Potatisprotein är egentligen en specifik produkt som heter Protamyl. Den tillverkas i Holland och blandas i massor av olika foder för olika djurslag.
[…] Potatisprotein… Protamyl köps in från den holländska stärkelseindustrin och är en förädling av biprodukten fruktvatten när potatis är råvara. I Sverige används fruktvattnet som gödselmedel och tas tillbaka till odlingen, men detta kan ej ske i Holland p g a bristande arealunderlag. Produktionen av Protamyl innebär att proteinet i fruktvattnet koagulerar genom uppvärmning. Därefter avvattnas proteinet i centrifuger och slutligen torkas av proteinkakan (Zeeuw, W. Pers medd 1997). Det finns inga data tillgängliga om produktion av Protamyl. Avvattning och torkning av protein är sannolikt ganska energikrävande processer och därför har
energidata använts för en liknande process; torkning av betfiber (betmassa torkas från 25 % TS till 90 % TS) vilket kräver 6,4 MJ/kg foder (Cederberg 1998). Energikällor för detta har antagits vara naturgas och olja i lika delar. Protamylen transporteras per lastbil 1 100 km från Holland till foderfabrik i Sydsverige. […]
http://www.sik.se/archive/pdf-filer-katalog/SR717.pdf
Se avsnitt: 3.4.4