Candida – en dold fuling

Utslag, klåda, hotspots, öroninflammationer, eksem, torr och mjällig hud, fet hud, dålig pälsväxt, kraftig fällning, trötthet, dålig aptit, övervikt, nervositet, ångest, aggressivitet, allergier, återkommande infektioner, dålig andedräkt, diarré, kräkningar, magkatarr, irriterad tarm, gaser, återkommande inflammationer i analkörtlar, återkommande blåskatarrer och urinvägsinfektioner, vaginala infektioner, förhudskatarr, ledvärk, artros, hosta, klåda i ansiktet, rinnande näsa och/eller ögon… 

Visste du att alla dessa symptom kan bero på en överväxt av candida – en candidiasis?

Vad är candida?

Normalt är tjocktarmen värd för en balanserad, välgörande mikroflora som består av av miljoner mikroorganismer, varav några är välkända, t.ex. laktobakterier (mjölksyrabakterier).

Candida albicans (Wikipedia: albicans = ”av den ungefärliga betydelsen; liten vit, vitaktig, gråblek”) är en jästsvamp som också den förekommer naturligt i tarmens mikroflora.

Candidan hålls normalt i schack av laktobakterierna och dessa existerar i en naturlig balans. Det vill säga, ända tills något inträffar som rubbar balansen. Candida behöver inte alltid utgöra ensam faktor för sjukdomsutbrott, men den är en en opportunistisk rackare: Candida provocerar sjukdom hos den individ vars immunförsvar är försvagat. Bakomliggande orsaker för tillväxt av candida kan vara cancer, hypotyreos (underproducerande sköldkörtel) eller långvarigt / upprepade intag av antibiotika eller kortison.

Även felaktig kost – alltså kost som inte passar för individen – kan ge candidan ett övertag i mikrofloran.

Candidiasis

Candidan har en stark förmåga att klistra sig fast vid slemmiga ytor. När den satt sig fast bildar den en grogrund för candidiasis – en jästinfektion, eller som det mera vardagligt kallas: en svampinfektion. Den utsöndrar ett enzym som rubbar membranens integritet och orsakar en dysfunktion. Den utsöndrar också toxiner (gifter) som triggar immunförsvarsreaktioner (allergi), överbelastar levern och som sedan lagrar sig i kroppens vävnader.

3 olika typer av infektioner

Det finns tre olika typer av svampinfektioner:

• Ytliga (vanligast) – karakteriseras av inflammation i vävnadsstrukturen, t.ex hud; gastrointestinala; svalg; övre och nedre andningsvägar.
• Lokalt invasiva – t.ex lunginflammation; blåskatarr; esophagit (halsbränna – inflammerad matstrupe); ulcerationer (sår) i tarmar, andningsvägar, genitalier.
• Systemiska – en invasiv infektion kategoriserad av skador på hjärta, njure, lever mjälte, lunga, hjärna eller andra organ.

Flera saker måste tas hänsyn till vid candidiasis:

• Inflammationer måste behandlas.
• Mikrofloran måste balanseras för att hålla candidan under kontroll.
• Immunförsvaret måste stärkas vilket minskar candidans chanser att få fäste.
• Intag av antibiotika, steroider (kortison) och andra immunförsvagande läkemedel liksom intaget av socker och snabba kolhydrater måste kraftigt reduceras.
• Näringsbrister och obalanser som orsakas av processade och andra kommersiella foder måste åtgärdas.
• Leverns funktion måste optimeras för att öka förmågan att filtrera toxiner.

Många utav de symptom som framträder vid candidiasis kan även orsakas av hypotyreos (underproducerande sköldkörtel) och det rekommenderas därför att alltid låta veterinär kontrollera sköldkörtelfunktionen genom blodprov. Kom ihåg att upplysa veterinären om tidigare medicinering eftersom vissa läkemedel kan påverka testerna.

Hypotyreos är i princip alltid en följd av nedsatt leverfunktion och gallproduktion, som i sin tur beror på störningar i matsmältningen. När matsmältningsproblemen åtgärdas brukar även sköldkörtelns funktion förbättras.

Antibiotika slår ut allt – utom candidan.

Antibiotika betyder anti-liv. Hela idén med antibiotika är just att döda allt levande i mikrofloran. Att ta antibiotika kan vara nödvändigt ibland, när obalansen blivit så svår att normala åtgärder som t.ex. ändrad kost, inte hjälper. Problemet är att antibiotika inte biter på jästsvampar. Candidan påverkas således inte. Därför är det, efter en antibiotikabehandling, fritt fram för denna fuling att ta över. Och nu kan den jobba ostört, utan att behöva strida mot övriga invånare i mikrofloran. Allt eftersom svampinfektionen invaderar nya områden i kroppen förskansar den sig och den fortsätter outtröttligt sin frammarsch, så länge som inget stoppar den.

Att hela mikrofloran slås ut är en allvarlig bieffekt av antibiotika som aldrig får underskattas. En enda antibiotikakur kan få allvarliga konsekvenser, som inte nödvändigtvis uppenbarar sig omedelbart, men som kan ligga och gro länge för att till sist ge sjukdomssymtom.

Candidan går igenom cykler av överväxt, då toxiner frigörs genom hela systemet och orsakar varierande och svårtolkade symptom. Candida producerar ett flertal giftiga kemikalier som ytterligare spär på obalansen i mikrofloran vilket tillåter svampinfektionen att stanna kvar och försöka sig. De kemikalier som candida producerar inkluderar toxisk alkohol, aceton och nervgiftet svavelväte. Dessa kemikalier verkar sövande, sänker hjärnverksamheten och kan orsaka kronisk trötthet.

Vilka är symptomen?

Inte sällan blir symptomen på candidiasis feldiagnostiserade som allergier då vanliga symptom är utslag eller rodnader på tassar, ansikte / nos, öron, i armhålor, underbuk eller genitalier. Andra vanliga symptom är återkommande öroninflammationer, infektioner i ögon, samt blåskatarr och urinvägsinfektioner.

Candidiais kan också kännetecknas av trötthet, letargi (mental slöhet), stelhet och ledvärk. Djuret kan få intensiv klåda vilket leder till ihärdigt kliande, bitande och håravfall. Symptomen kan inkludera hudproblem som svartnande, förhårdad hud, torr mjällig hud eller fet päls med ”grynig” hud.

Efterhand som tillståndet förvärras kan en illaluktande, jästliknande doft bildas.

Expert på att ducka

En svampinfektion är expert på att ducka. Den är motståndskraftig och undviker effektivt kroppens immunförsvar. Kroppen svarar med att generera inflammation som verkar som en försvarsmur emot svampen. I normala fall läker kroppens immunförsvar en inflammation, men en candidatillväxt står emot immunförsvaret. När dessa immunceller cirkulerar och finner svampangrepp på andra ställen, exempelvis på huden, så startar de nya inflammationer. Och resultatet upprepas i en ond cirkel; immunförsvaret rår inte på candidan – inflammationen kvarstår och leder till kronisk inflammation på huden. Det finns många olika namn för sådana hudinflammationer, både hos människa och hund: allt från eksem till psoriasis. I mage och tarmar kan sådana kroniska inflammationer utvecklas till IBD (Inflammatory Bowel Disease), SIBO (small intestinal bacterial overgrowth), Chron’s sjukdom och ulcerös kolit.

Vissa djur får acne-liknande dermatit där huden kan vara våt, med var, som förvärras av bitande och kliande. Detta kan slutligen resultera i pyoderma (gulbruna, feta mjäll som klistrar fast vid hårrötterna) eller seborrhea (torr, mjällig hud). I båda fallen ackompanjeras ofta hudproblemen av en jästliknande lukt.

Till motattack mot candidan!

För att komma tillrätta med en candidiasis rekommenderas följande åtgärder:

• Ge djuret riktig mat – undvik alla processade och andra kommersiella foder och blanda egen hundmat.
• Behandla insidan – avgifta / rensa ut kroppen.
• Behandla utsidan – lindra klåda, sår och utslag.
• Balansera mikrofloran genom att tillföra laktobakterier, som tränger undan candidan och stärker immunförsvaret.

Behandlingsmedel:

• Rätt kost består av animalier med låg fetthalt och olika kolhydratkällor.
• Ge utrensande örter, som t.ex. Pau D’arco, Neem, Echinacea (Röd solhatt).
• Behandla utvärtes med t.ex. Neem (puder, pulver, salva, olja), kolloidalt silver, äppelcidervinäger eller annan flytande probiotika.
• Stärk mikroflora och immunförsvar med ofiltrerad äppelcidervinäger eller annan probiotika.

Undvik jäst!

Mycket viktigt vid en anti-candidakur är att till varje pris undvika alla foder och fodertillskott som innehåller jäst.

Sammanfattning:

Om din hund (eller katt, eller du själv för den delen) lider av diffusa, återkommande problem enligt ovan, som efter veterinärs konsultation inte kunnat avhjälpas, ja då kan det vara candida som spökar. Jag poängterar att veterinär alltid bör uppsökas och andra sjukdomar måste förstås uteslutas. Men om djuret inte diagnostiseras och när inga konventionella metoder hjälper, ja då är det kanske dags att prova en ”anti-candidakur”.

Jag vill tillägga, att även om djuret inte uppvisar några symptom, så är kuren mot candida en allmän hälsoåtgärd som kan förebygga och även lindra de problem som inte redan blivit uppenbara.

Till sist, kom ihåg:

Om djuret ätit antibiotika eller gått på kortison eller fått annan medicinering är det bäst att ta det säkra före det osäkra och se till att stärka bakterieflora och immunförsvar med probiotika – det skadar aldrig.

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor