Är hunden glutenintolerant?

Huruvida en hund faktiskt är glutenintolerant eller inte är faktiskt mindre viktigt, och faktiskt också endast toppen på isberget. För det finns en annan aspekt av det här som är betydligt mer intressant, påtaglig och högst aktuell. I brist på ett bättre namn på fenomenet så väljer jag – helt på eget bevåg – att kalla det för klisterfenomenet.

Vad har nu den här galna människan hittat på igen? tänker kanske läsaren. Jo, jag ska försöka förklara:

Hundens matsmältning

Först en mycket kort och mycket förenklad förklaring av hundens matsmältningsapparat:

Till skillnad från människor och växtätande djur saknar hunden helt matsmältningsenzymet amylas i saliven. Amylas är det enzym som bryter ner stärkelse. De födoämnen som innehåller stärkelse börjar därför inte brytas ner förrän de når tunntarmen där de behandlas med amylas från bukspottskörteln.

Tunntarmen består av tolvfingertarmen (duodenum), tomtarmen (jejunum) och krumtarmen (ileum). På insidan är tunntarmen täckt av ett slemhinnelager som bildar fingerliknande veck. Denna konstruktion ökar den totala absorptionsytan i tarmen. Dessa veck brukar kallas för tarmludd men det vetenskapliga namnet är villi.

Tarmluddet har mycket viktiga uppgifter: det ska dels absorbera de spjälkade näringsmolekylerna från kosten, men det ska även skydda mot bakterier och gifter. När tarmluddet skadas, när den yta som ska absorbera den livsviktiga näringen reduceras, ja då får det förstås allvarliga konsekvenser.

Den klistriga maten

Det finns speciellt fyra olika slags födoämnen som har en förmåga att klistra sig fast vid tarmluddet:

• Gluten (från bl.a. spannmål)
• Stärkelse (från spannmål, ris, majs, potatis och baljväxter)
• Kasein (mjölkprotein)
• Proteinkoncentrat (majsgluten, potatisprotein, ärtprotein, hydrolysat, sojaprotein)

Lyckligtvis är mjölkprodukter i stort sett försvunna från den moderna hundmaten, men gluten, stärkelse och proteinkoncentrat förekommer i mycket stor utsträckning.

När de klistriga substanserna täcker tarmluddet kan en inflammation – en villusatrofi – bildas, vilken reducerar den totala absorptionsytan i tarmen. Inflammationen hindrar alltså näringsämnen från att tas upp i tarmen.

Läckande tarm

Villusatrofi orsakad av klistrig mat kan alltså medföra allvarliga näringsbrister och obalanser. Men inte nog med det, för villusatrofi kan även orsaka det som brukar kallas för leaky gut syndrome, eller läckande tarm på svenska.

Enligt forskning* beror läckande tarm på att zonulin-mekanismen hämmas. Zonulin är ett protein som reglerar de täta sammanslutningar som finns i tarmväggen och som hindrar större molekyler än vad som är normalt och mikroorganismer från att passera tarmväggen in i blodet. Om zonulin-mekanismen hämmas kan oönskade ämnen ta sig in i tarmväggen, aktivera immunförsvaret och trigga allergiska reaktioner.

* Gliadin, zonulin and gut permeability: Effects on celiac and non-celiac intestinal mucosa and intestinal cell lines. Mucosal Biology Research Center, Center for Celiac Research and Division of Pediatric Gastroenterology and Nutrition, University of Maryland, School of Medicine, Baltimore, MD 21201, USA.

Kaoset pågår bakom den lugna fasaden

En villusatrofi kan pågå länge i det fördolda utan att hunden påvisar några direkt akuta symtom. Och de symtom som först visar sig, vanligtvis magproblem och/eller hudproblem, blir tyvärr ofta inte rätt utredda eller rätt diagnostiserade. Istället tar man till slaskdiagnosen allergi varpå hunden sätts på symtombehandling och stärkelserika veterinära dietfoder som bara ytterligare förvärrar situationen.

Efter att hunden har mumsat i sig någon eller några av de klistriga substanserna går matsmältningsapparaten på högvarv. Men det är förstås ett hopplöst företag, för hunden är ingen gräsätare, den har helt enkelt inte utrustad för att spjälka gluten och komplexa kolhydrater som stärkelse.

Efter hand som tarmluddet täcks med klister skapas undernäring och obalanser. Till de livsviktiga näringsämnen vars upptag nu kraftigt reduceras hör bland andra kalcium, järn, jod, zink, mangan, magnesium, D-vitamin, K-vitamin, alla B-vitaminer, C-vitamin.

Glutenintolerant eller inte?

Förstår Du nu min tanke? Att huruvida det handlar om en faktisk intolerans av något slag blir plötsligt en sekundär fråga, när faktum är att ”klisterfenomenet” drabbar alla hundar, i större eller mindre utsträckning – beroende på individuella faktorer. När vi pratar om glutenintolerans, pratar vi alltså om ett ”worst case scenario” – det värsta av det värsta. Vägen dit kan vara kantad av diffusa symtom med tillhörande konstgjord andning i form av symptombehandling, medan själva källan till problemen förblir oupptäckt och hela tiden späs på av mera klister i en oändlig ond cirkel.

Saker får sin förklaring

Plötsligt får tillstånd som höftledsdysplasi, armbågs- och muskelproblem, diskbråck och t.o.m. hjärtklaffsfel sin förklaring.

Alla dessa problem orsakas av dålig tillväxt av brosk och bindväv, vilka båda är strukturärt likvärdiga och uppbyggda av kalcium och kollagen. Kollagen utgör en byggsten för skelettet. Viktigast för bildandet av kollagen är C-vitamin. Eftersom vi vet att upptaget av kalcium tillsammans med C-vitamin och andra vitala vitaminer och mineraler främst sker i tunntarmen, är det lätt att förstå att otillräckliga mängder eller hämmat upptag påverkar strukturerna.

Ta en hund av storväxt ras, typ Grand Danois, Schäfer, Golden etc. som redan direkt vid avvänjningen får äta en kost rik på klistriga substanser: Vi vet att upptaget av kalcium och C-vitamin hämmas genom klistret på tarmluddet, vilka chanser har då hunden att utveckla friska höfter, armbågar, ryggrad, och andra muskelskelettära strukturer? Ännu värre är det för de stackars valpar som av någon anledning måste äta modersmjölksersättning, denna innehåller ju som regel förutom mjölkprodukter även massor av andra klistriga substanser.

Muskelskelettära problem är bara ett exempel. Skriv in celiaki i sökmotorn och läs vidare om alla symptom som förekommer.

Det är som att släppa lös Fan själv: en våg av obehagliga, handikappande och i vissa fall dödliga symptom väller in över dessa stackars djur och allt har sitt ursprung i samma mekanism, nämligen näringsobalanser på grund av hämmat näringsupptag i tunntarmen.

Olika raser är predisponerade för olika sjukdomar, men predisponerad måste inte betyda predestinerad. När vi nu förstår att allergier har sitt ursprung i en icke fungerande tarm så förstår vi plötsligt också alla rastypiska symptom, som öroninflammationer, ögonsjukdomar, hudproblem, tumörer, magproblem, hypotyreodism, och så vidare.

En fråga om när, inte om

Det är en fråga om när och inte om, dessa problem ger sig till känna. Vissa hundar drabbas redan i tonåren, andra hinner bli ganska gamla. Tyvärr förblir skadorna ofta oupptäckta och får härja vilt under lång tid innan botten till sist faller ur. Hundar kan inte prata, de kan inte tala om för oss om de är deprimerade, har magknip eller huvudvärk.

Hunden har inga problem förrän vi har problem, det vill säga först när symptomen blir så allvarliga att vi känner oss tvungna att ta hunden till veterinär fattar vi att något är galet. Då kanske hunden har lidit länge i det tysta.

Du kan göra något redan nu: Slopa foder med klistriga substanser och ge hunden riktig mat, mat som är fri ifrån klistriga substanser men rik på levande enzymer och bakterieflora. Läker man tarmen och ger matsmältningssystemet sjysta förutsättningar, så läker man också de allra flesta allergier.

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

———

Relaterade artiklar i arkivet:

CECS – går kramperna att bota?

Inspiration:

DVM John B. Symes – http://dogtorj.com/