Vardagen för den moderna människan är inte enkel. Väldigt mycket ska klämmas in under dygnets vakna timmar. Inte minst ska det egna och familjens födobehov tillgodoses, vilket kan vara svårt nog. Dessutom ska ekonomin gå ihop och mat är dyrt, särskilt om man har flera och/eller stora hundar. Att addera hemlagad hundmat till ett redan pressat schema och stram budget kan kännas näst intill omöjligt.

Jag brukar säga så här om hemlagad hundmat: Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. När jag säger detta, uppstår ofta frågan om det är en bra idé att kombinera torrfoder och hemlagad mat (riktig mat)? Det korta svaret och den brutala sanningen är faktiskt – nej, det är ingen bra idé. Men eftersom alla hundföräldrar inte har möjlighet att alltid servera hemlagad mat, behövs ibland gyllene mellanvägar. Det är fullt förståeligt. Även om kombinationen hemlagat och torrfoder inte är den bästa, är den i alla fall bättre för hunden än endast torrfoder och ingen riktig mat alls.

Så i stället för att moralisera över lämpligheten i att överhuvudtaget ha hund/hundar om man inte har tid eller ekonomi att utfodra dem på ett optimalt sätt, ska jag gå igenom några alternativ som, även om de inte är optimala, ändå är en klar förbättring för hunden. Och vad vet jag, du kanske redan kör en kombo med hemlagat och torrfoder som funkar alldeles utmärkt? Då ska ju inte jag komma och regna på din parad.

Ingen optimal kombo

Anledningen till att det inte är optimalt att kombinera torrfoder med riktig mat – utöver faktumet att de allra flesta torrfoder är ultraprocessade[1] produkter – är att torrfoder tenderar att bli liggande kvar onaturligt länge och skvalpa i magsäcken. De torra och hårda kulorna behöver en långdragen behandling med sur magsaft, galla och enzymer från bukspottkörteln, innan det blir färdigt för att komma vidare till tarmen och näringsupptaget. Det här passar inte hundens matsmältningssystem, som är avsevärt kortare än människans och konstruerat så att råa animalier, as och fermenterat maginnehåll från bytesdjur ska kunna passera snabbt igenom.

Faktum är att hundens matsmältningssystem egentligen inte alls är konstruerat för att hantera både protein och komplexa kolhydrater (stärkelse)[2] på samma gång. Och ska man vara riktigt noga – inga komplexa kolhydrater alls[3]. Det beror på att de sura substanser som behövs för att spjälka protein faktiskt neutraliserar de enzymer som behövs för att spjälka komplexa kolhydrater.

För att matsmältning och näringsupptag ska fungera optimalt behöver det egentligen gå minst 12 timmar mellan köttmåltider och vegetabiliska måltider. Det här är något som jag tar upp i min bok där jag berättar om fördelarna med ’roterande monoutfodring’[4].

Lägg märke till att nu talar vi om torrfoder, som utöver animaliskt protein även innehåller mycket stärkelserika vegetabilier. När vi gör hemlagad mat använder vi inte koncentrerade stärkelseprodukter, som exempelvis potatisstärkelse eller cellulosa (E-460). Det är fortfarande inte optimalt att blanda animalier och vegetabilier i samma måltid, men en blandad, hemlagad måltid är likväl så avsevärt mycket hälsosammare att den är ojämförbart med ultraprocessat torrfoder.

Här vill jag passa på att inflika att hemlagad mat inte är utbytbar mot kommersiella färskfoderprodukter. Dessa är alldeles för fetthaltiga (med ytterst få undantag) och i kombination med torrfoder kan det bli en katapult in i hälsoproblem som kan vara mycket svårlösta. Samma sak gäller för blötfoder/konserver, som oftast är alldeles för feta, har oönskade tillsatser och hårt processade ingredienser.

Servera torrfoder

Jag rekommenderar alltid att torrfoder blöts upp med kallt eller ljummet vatten före servering. Låt det stå och dra till sig vätska och ta sedan ut fodergivan ur det uppblötta fodret. Jag är medveten om att det är svårare att veta hur mycket som är lagom mängd foder när man gör så här, men man får helt enkelt prova sig fram och lära sig vad som är lagom. Hälsofördelarna med att blöta upp fodret överväger allt omak, med hästlängder!

2 olika alternativ

Om man ska kombinera torrfoder och riktig mat kan man göra på två olika vis.

1) Bästa alternativet: Ett mål med torrfoder och ett mål med hemlagat.

Detta alternativ funkar bäst ifall det får gå 12 timmar mellan torrfoder och riktig mat. Om hunden behöver mellanmål kan man ge väl mogen frukt. Undvik att servera torrfoder i nära anslutning till fysisk aktivitet. Särskilt stora hundar och hundar med djup bröstkorg kan drabbas av magomvridning om de ska anstränga sig med magen full av torrfoder. Ska hunden vara mycket aktiv under dagen är det bättre att servera riktig mat på morgonen och torrfoder på kvällen.

2) Sämre alternativet: Blanda torrfoder med riktig mat i samma mål.

Att byta ut lite av torrfodergivan mot rått kött i samma måltid fungerar för vissa hundar men inte för alla. Typen av torrfoder är en avgörande faktor och vi återkommer strax till detta. Att berika den processade maten (torrfodret) med färsk, rått kött ger hunden naturlig näring men kan orsaka problem relaterade till överutfodring. Blandningen gör det svårt att reglera fett och protein för en känslig hund. Att däremot byta ut lite av torrfodret mot välkokta grönsaker fungerar för de flesta hundar. Den här blandningen (och även blandningen torrfoder + kött) kan dessutom toppas upp med bladgrönt, frukt och bär.

Välja torrfoder

Det har nog inte undgått någon som är bekant med mitt arbete, att jag inte hyser några varma känslor för torrfoder som sådant och än mindre för djurfoderindustrin i allmänhet. Mitt förakt beror dock inte huvudsakligen på innehållet i produkterna – vilket pendlar mellan hyfsat bra och rent förkastligt – utan mest på all falsk och vilseledande marknadsföring, som förleder hundägare till tron på att torrfoder är något som är naturligt för hunden att äta. Men det finns likväl bättre och sämre produkter och jag ska nu berätta hur jag tänker omkring valet av torrfoder.

Jag tror att de flesta hundägare någon gång hört talas om den där hunden som minsann åt torrfoder hela livet, mådde prima och blev mycket gammal. Och det må vara hänt, men vi kan inte dra några slutsatser utifrån undantag; det är ett faktum att alltför många hundar som äter torrfoder drabbas av kostrelaterad sjukdom. En sak som vi säkert kan konstatera, är att torrfoder har förändrats mycket och kontinuerligt under sin snart 100-åriga historia. Hundar som äter den gamla typen av torrfoder, den typ som vi idag räknar som billig och förlegad, klarar sig ofta betydligt bättre. De kan – i synnerhet om fodret kompletteras med riktig mat, som var vanligt förr – må bra och bli riktigt gamla.

Protein- och fetthalt

De senaste 20 åren har torrfodren gått ifrån att vara i huvudsak ganska fett- och proteinsnåla till att vara generellt extremt fett- och proteinrika. Dessutom används vegetabiliska proteinkoncentrat, som potatis- och ärtprotein, för att ytterligare utöka proteinhalten. Detta är inte någon bra utveckling! Moderna foder, med onaturliga fett- och proteinkoncentrationer, innebär en enorm belastning på hundens inre organ och leder oundvikligen till svåra hud- och mag-/tarmproblem. Dessutom hålls hunden i ett permanent tillstånd av uttorkning eftersom hunden aldrig kan dricka så mycket vatten som behövs för att kompensera det torkade och koncentrerade proteinet[5].

Vi vill ha foder där proteinhalten är max 20–25% och fetthalten max 7–12%. Fetthalten får aldrig vara högre än halva proteinhalten!

Foder med lägre protein- och fetthalt lämpar sig bättre att kombinera med alternativ 2: blanda torrfoder med riktig mat i samma mål.

Spannmål eller inte spannmål?

Gluten (växtprotein) har kommit att bli matvärldens slagpåse #1 och många som väljer spannmålsfria foder gör det för att undvika gluten. Spannmålen (ris, vete, korn, havre) har då ersatts av andra stärkelserika vegetabilier, som till exempel:

Majs
potatis
olika koncentrat (majs-, ärt-, potatisstärkelse)
baljväxter (linser, ärtor och bönor)[6].
pseudospannmål (växtslag som äts på samma sätt som vanliga spannmål, till exempel hirs, durra, quinoa, bovete).

Man missar då att stärkelse är en komplex kolhydrat som i stora mängder påverkar hundens matsmältning väldigt negativt. Det finns ingenting som talar för att stärkelse skulle vara ett bättre alternativ för hunden än gluten.

Antinutrienter

Många oroar sig för det som kommit att kallas för ”antinutrienter” i vegetabilier. Det är ämnen som till exempel fytinsyra, lektiner, goitrogener, oxalater och enzymhämmare. Dessa naturliga växtkemikalier förekommer i olika grad i alla vegetabilier och beskrivs som växternas skyddsbarriärer. Inom vissa kosttrender framhålls antinutrienterna extra mycket, som både näringshämmande och inflammatoriska. Man menar att arter som inte evolutionärt utvecklat motstånd mot antinutrienter – till exempel människa och hund – löper stor risk för sjukdom. I en populärt citerad vetenskaplig artikel från 1999[7], skriven av den kände propagandisten för paleokost Loren Cordain, beskrivs bland annat resultat av in vitro-studier som tydligt påvisande samband mellan WGA (vetegroddagglutinin) och skador på tarmen. Det är viktigt att komma ihåg att de ämnen som kommit att kallas för antinutrienter, aldrig äts i de isolerade former som in vitro-studier studier baseras på. I själva verket ingår antinutrienterna bland 1000-tals andra bioaktiva och synergiska ämnen i växten, varav många motverkar de potentiellt skadliga effekterna[8]. Vissa individer med vissa sjukdomsbilder kan eventuellt gynnas av en kost med reducerat intag av vissa ämnen. Ett exempel kan vara reducerad mängd oxalater för individer med njursten. Men nyare studier visar att oxalater har mycket liten betydelse för bildandet av kalciumoxalatstenar och att en omvärdering av nuvarande riktlinjer kan behövas[9]. Dessutom denatureras och reduceras antinutrienterna så gott som helt när vegetabilierna blötläggs, kokas eller fermenteras. Med andra ord tycker inte jag att antinutrienter behöver vägas in som en avgörande faktor emot ett torrfoder med bra innehåll. Jag tycker heller inte att några som helst, fullt adekvata livsmedel, någonsin behöver uteslutas ur en varierad kost av rädsla för antinutrienter. Med andra ord, ska vissa vegetabilier uteslutas ur hundens kost så ska det vara för att de av någon anledning inte passar för individen.

Konserveringsmedel

Att fodret är fritt från konserveringsmedel är en definitionsfråga. Fettet i fodret måste alltid hindras från att oxidera (reagera med syre och härskna). Därför innehåller alla foder någon form av antioxidationsmedel. Dessa kan vara hel- eller semisyntetiska men är aldrig naturliga[10]. Om den enda uppgiften på påsen är ’antioxidant’ eller ’EU-godkänd antioxidant’, kan vi vara säkra på att en helsyntetisk antioxidant använts.

Vi vill ha foder där typen av antioxidant är specificerad. Vi vill undvika alla foder som innehåller helsyntetiska antioxidanter, som BHT, BHA, TBHQ eller andra obegripliga bokstavskombinationer.

Det som vi inte får veta från innehållsdeklarationen är vilken typ av konserveringsmetod som använts för de enskilda ingredienserna. Kött-, fisk- och spannmålsmjöl är alltid konserverade med något men tillverkaren av det färdiga fodret behöver inte deklarera eventuella tillsatser i enskilda ingredienser, som ofta köps in från andra tillverkare. Om tillverkaren får frågan bör de dock kunna besvara den.

Tillsatser

Tillsatser i torrfoder kan vi tyvärr inte komma undan. Även den post i ingredienslistan, som listar olika mikronäringsämnen (vitaminer, mineraler och spårmineraler), är tillsatser. Många hundägare förstår nog inte att det som listas är tillsatser, av hel- eller semisyntetiska näringsämnen som ingår i en ’premix’ eller ’förblandning’[11]. Denna post i ingredienslistan klassas som näringstillsatser och varje mikronäringsämne som deklareras är ett onaturligt ämne som inte kan jämföras med näringsämnen som förekommer synergistiskt i riktig mat. Näringstillsatser ger intryck av att fodret innehåller alla näringsämnen som hunden behöver men säger ingenting om hur dessa onaturliga ämnen påverkar kroppen och är egentligen bara siffror på ett papper. Dessa så kallade näringstillsatser kan inte undvikas för de ingår i alla torrfoder och tillsätts för att kompensera för näring som går förlorad vid processandet. Desto fler näringstillsatser som listas desto sämre är ingredienserna i fodret.

Vi vill ha foder med så få tillsatser som möjligt. Det gäller även näringstillsatser.

Tillverkningsmetod

Den allra vanligaste tillverkningsmetoden för torrfoder är extrudering, där fodrets ingredienser trycks igenom en stor skruv under högt tryck, i temperaturer på mellan 135–160°C. Man bör undvika extruderade foder helt och hållet och i stället satsa på de foder som tillverkas med metoden ’pressning’ (kallas ibland ’kallpressning’). Dessa foder upphettas bara till 75°C, vilket förstås är snällare mot näringsinnehållet. Under förutsättning att ingredienserna är bra och att protein- och fetthalter håller normala nivåer (vilket är vanligare i pressade foder), är pressat alltid ett bättre alternativ än extruderat. Ugnsbakat foder är också ett bättre alternativ än extruderat foder.

Vi vill helst ha foder som är pressade/kallpresade eller ungsbakade.

Variation är bra!

Jag tycker att det är bra att variera mellan olika foder och fodertyper. Hunden behöver inte – trots påståenden om motsatsen – äta samma foder alltid. Variation är faktiskt bra! Man kan variera spannmål med spannmålsfritt och man kan variera mellan olika proteinkällor. Om hunden vänjs vid att äta många olika sorters föda kommer den att utveckla en tålig mikroflora som är avgörande för hur väl näringsupptaget fungerar.

Till sist vill jag säga, att bara för att jag skriver den här artikeln, innebär inte det att jag mjuknat i mina åsikter om torrfoder. Ultraprocessad mat är och förblir livsfarlig, av så många olika anledningar att den bör undvikas i mesta möjliga mån. Men riskerna ökar med mängd och frekvens; desto oftare hunden äter den desto större är risken för hälsoproblem. Och som vi sett finns det mer eller mindre processade torrfoder. Risken att hunden ska drabbas av hälsoproblem minskar när vi hundägare är medvetna om potentiella risker, är uppmärksamma på förändringar hos hunden och gör medvetna val av foder.

Mina bästa tips

Gör medvetna val av torrfoder; lyssna mindre på löften, marknadsföring och andras åsikter och mer på ditt sunda förnuft och på din hunds signaler.
Välj kallpressat och ugnsbakat framför extruderat.
Variera gärna mellan två eller flera olika torrfoder, från olika märken och med olika ingredienser, såväl vegetabiliska som animaliska.
Köp små påsar! Även om kilopriset blir högre, håller innehållet sig fräschare och risken att hunden får äta härskna fetter minskar. Mindre förpackningar gör det dessutom enklare att variera foder.
Var uppmärksam på eventuella små och aldrig så subtila indikationer på att något är fel. Det kan vara att ögonen rinner mer eller att hunden börjat slicka på tassarna eller klia sig i öronen. Även den minsta förändring ska tas på allvar.
Blanda aldrig någonsin torrfoder med färdiga färskfoder eller köttråvaror från färskfodertillverkarna. Detta kan inte sägas nog många gånger. Färskfoderprodukter är alldeles för feta (med ytterst få undantag) och i kombination med torrfoder kan det bli rena rama katapulten in i hälsoproblem som är mycket svårlösta.

Varma hälsningar till alla hundar och deras människor.

[1] Artikel: Skillnaden mellan processad mat och riktig mat.

[2] Artikel: Alla kolhydrater är inte lika skapade

[3] Artiklar: Vad är naturlig mat för hunden; Skillnaden mellan vargmat och hundmat

[4] Anne-Li Strand: “Min hund vill ha riktig mat”. 2017. ISBN: 9789188713278

[5] Artiklar: Äta koncentrat; Det livsviktiga vattnet

[6] Artikel: Spannmålsfritt och artanpassat

[7] Cordain, Loren. (1999). Cereal Grains: Humanity’s Double-Edged Sword. World review of nutrition and dietetics. 84. 19-73. 10.1159/000059677.

[8] Petroski W, Minich DM. Is There Such a Thing as ”Anti-Nutrients”? A Narrative Review of Perceived Problematic Plant Compounds. Nutrients. 2020 Sep 24;12(10):2929. doi: 10.3390/nu12102929. PMID: 32987890; PMCID: PMC7600777.

[9] Taylor EN, Curhan GC. Oxalate intake and the risk for nephrolithiasis. J Am Soc Nephrol. 2007 Jul;18(7):2198-204. doi: 10.1681/ASN.2007020219. Epub 2007 May 30. PMID: 17538185.

[10] Artikel: Alla oxidanter är inte lika skapade

[11] Artikel: Naturligt eller syntetiskt – vad döljer sig i kosttillskott och förblandningar?