Kostens påverkan på genetisk predisposition för sjukdomar | Gästskribent Åsa

Idag har vi en gästskribent som gärna vill belysa ett viktigt ämne. Och jag instämmer; få ämnen kan vara viktigare än just kostens påverkan på hundarnas hälsa.

Vår gästskribent väljer att inte nämna vilken ras det handlar om eftersom hon på alla vis vill undvika att rasen får en stämpel som sjukdomsdrabbad, vilket den egentligen alls inte är; de eskalerande hälsoproblemen, menar allt fler, beror i stället på vad individen äter. Texten uttrycker en önskan om att kostens påverkan på genetiska hälsoproblem ska utredas grundligt, vilket är precis lika aktuellt och önskvärt när det gäller flertalet andra raser – ja faktiskt rent av alla raser.

Jag lämnar över ordet till Åsa.

Jag har en ras som nästan var helt utrotad på 40-talet. Ett intensivt avelsprogram lyckades rädda kvar hundarna från några få individer till idag ca 1,800. Det innebär att rasen är starkt inavlad och lider av s.k. inavelsdepression. Det visar sig genom att de har problem med befruktning, få valpar i kullarna samt kryptorkism. Dessutom drabbas många hundar av allergier, hud- och pälsproblem samt en allvarlig tarmsjukdom. Trots detta har hundarna beskrivits som en av våra friskare hundraser enligt rasklubbar och försäkringsbolagens statistik. I alla fall fram till alldeles nyligen. Till exempel har den allvarliga tarmsjukdomen tidigare uppgetts drabba 1 av 10 hundar. Nu säger man att det handlar om många fler, kanske till och med hälften av alla hundar.  

För att råda bot på detta och andra hälsoproblem, har man börjat avla in andra hundraser i populationen. De flesta hundägare stödjer detta, framför allt de som har erfarenhet av sjuka hundar. Samtidigt har det också lett till en hel del motreaktioner, främst från dem som inte har erfarit rasen som sjukdomsdrabbad och inte heller har haft några avelsproblem. Dessa personer är i stället oroliga över att detta kommer att leda till att nya sjukdomar och defekter förs in i rasen.  

Att hundarna har en genetisk svaghet för att få vissa problem och sjukdomar är ganska uppenbart, men varför har de blivit så sjukdomsdrabbade under senare tid? Det måste ändå finnas något som sätter i gång den sjukdomsframkallande processen? Något som kroppen reagerar negativt på. Och hur kommer det sig att hundägarna har så olika erfarenheter av sina hundars hälsa? Är det möjligt att finna några svar på dessa frågor i deras livsmiljö?  

För inte alltför länge sedan livnärde sig dessa hundar på fiskrens, slaktavfall, matrester samt fåglar och möss som de jagade själva. Idag utfodras flertalet av dem med veterinära dietfoder, eftersom många hundägare är oroliga över att deras hundar ska insjukna. Denna förebyggande kosthållning verkar i stället leda till hälsoproblem, eftersom många hundar som utfordras med dessa foder drabbas av sjukdomar. Medan de som föder sina hundar på ett gammeldags sätt, inte upplever dessa problem. Detta är en slutsats jag har gjort, utifrån vad som skrivs i de grupper vi har. 

Att foderrelaterade skador och sjukdomar ökar vet vi. Det vittnar inte minst veterinärmottagningarna om som numera är fullbelagda av hundar med diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, artros, mag- och tarmkatarr mm. Med tanke på att kosten är den största förändringen i hundarnas livsföring under senare år, är det uppenbart att kosten spelar en avgörande roll även i våra hundars försämrade hälsa. Jag har kontaktat några rasklubbar angående kostens betydelse, men de svar jag får är att rasens problem beror på inavel och genetiska defekter. Detta kommer man nu att lösa genom att korsa in andra raser.  

Min önskan är att man granskar den moderna kostens påverkan på hundarnas hälsa och samlar in information från hundägarna om kostvanor, hälsostatus mm. innan man korsar in andra raser. Nu fruktar jag att detta beslut leder till att det blir ännu svårare att förmå rasklubbarna att utreda kostfrågan som ett alternativ till hundarnas försämrade hälsostatus.  

Åsa Häggström