Det livsviktiga vattnet
Det talas alldeles för lite om vatten och om vad brist på vatten kan ställa till med. Såväl foderindustri som en hel veterinärkår har totalt glömt bort det faktum att vatten är livsviktigt! Hur har det kunnat ske? Hur har något så viktigt bara fallit bort ur sammanhanget?
Ett av de största problemen med torrfoder, som samtidigt är det kanske allra mest underskattade, är bristen på vätska. Alla animaliska livsformer består av mellan 65-75% vatten; vissa vävnader uppemot 90% vatten. Närvaron av vatten i celler och vävnader är absolut nödvändig för de metaboliska processerna. Vatten behövs för viktiga kroppsfunktioner, som till exempel reglering av kroppstemperatur, aktivering av energi i cellerna, transport av näringsämnen till cellerna, utrensning av toxiner och slaggprodukter, med mera.
Levern behöver vatten för att processa protein och för att kunna transportera slaggprodukterna vidare till njurarna. Där filtreras vattnet ut och vattnet återupptas av kroppen. Närvaron av vatten i födan är alltså nödvändigt för att inre organ ska kunna fungera optimalt.
Protein behöver alltså vätska för att kunna tas om hand av kroppen. Ju mer vätska ett födoämne innehåller, desto mindre blir belastningen på njurarna. Ju högre proteinkoncentration ett foder har, desto mer vätska behövs för att inte överbelasta organen.
Problemet är bara att hundar inte känner törst på samma sätt som vi människor. Det har sin förklaring, som allt annat i naturen.
Vargar och andra vilda rovdjur skulle inte alls med säkerhet hitta vatten att dricka varje dag ute i det vilda. De har ingen kran att vrida på när de blir törstiga och inga människor som fyller på vatten i skålen. Födan, alltså slagna byten, uppfyller merparten av rovdjurens vätskebehov och de kan gå utan vatten under ganska långa perioder. Det är därför som hundar och andra rovdjur har förmågan att koncentrera sin urin mycket starkare än vi människor.
Den kände vargforskaren David Mech beskriver i sin bok (Wolves: behavior, ecology, and conservation AvL. David Mech, Luigi Boitani) hur de studerade vargarna endast observerades dricka vatten 2 gånger av totalt 160 observationer, båda gångerna efter en utdragen jakt på älg.
Torrfoder innehåller bara runt 10% vätska. Torrfoder med högre proteinkoncentrationer än 20–22% är därför inte att rekommendera, det kan till och med vara skadligt då det innebär en hög belastning på inre organ. Ett torrfoder måste alltid blötläggas i adekvat mängd vatten och fodergivan måste sedan mätas upp ur det uppblötta fodret.
- Hundar som äter torrfoder måste dricka minst två till tre gånger fodrets vikt.
- För varje 100 gram (ca. 2 dl) torrfoder måste hunden dricka 2-3 deciliter vatten.
- Om proteinkoncentrationen i fodret överstiger 22% måste vätskemängden utökas ytterligare.
Upptaget av vatten sker på cellnivå och är beroende av organiska bindningar med flera olika näringsämnen. Därför kan vatten från skålen aldrig till fullo ersätta vatten från födan. Hundar som äter torrfoder kommer att lida av konstant uttorkning som på sikt får ödesdigra konsekvenser. Och att på olika sätt försöka få hunden att dricka stora mängder vatten är inte en lösning. Tvärtom, för om hunden dricker så stora mängder vatten som behövs för att balansera vätskebristen i födan kommer de stora vattenmängderna att belasta njurarna och reducera näringsupptaget. Det är därför det är så oerhört viktigt att hunden får äta en kost där vätskan finns naturligt, i sin organiskt bundna och synergiska form.
Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor
Relaterade artiklar: