I mitt andra hemland Colombia har man en talande benämning på torrfoder: concentrado – som betyder koncentrat på svenska.

Man pratar alltså om torrfoder som koncentrat, och det är ju precis vad det är – torkat och koncentrerat protein, fett och kolhydrater.

Ett koncentrat innebär att det mesta av vätskan avlägsnats vilket gör att man kan använda en mindre förpackning som är enklare att transportera och hantera. Andra varor som vanligtvis köps i koncentrerad form är t.ex. juice och saft som är avsedda att spädas med vatten.

Men vänta nu lite… Spädas med vatten? Vad är det som inte stämmer här?

Äta koncentrat!?

De allra första torrfodren som såg dagens ljus i början av 1940-talet, kom faktiskt med anvisningen ”tillsätt bara vatten”. Någonstans på vägen har denna rekommendation försvunnit. De moderna torrfodren blir alltmer koncentrerade, med allt högre protein- och fettkoncentrationer. Borde då inte dessa foder komma med tydlig anvisning om hur viktigt det är att tillsätta vatten?

Så är det uppenbart inte. Det där med att tillsätta vatten är i stället fullständigt bortglömt. Den enda rekommendation om vätska vi får från tillverkarna av vad som många gånger är högkoncentrerade foder, är att hunden alltid ska ha tillgång till friskt vatten – något som förstås är en självklarhet, oavsett vilken kost hunden äter.

Frågan är: Skulle någon vilja dricka outspädd saft eller juicekoncentrat?

Jo, det går ju – det smakar förstås apa och ger hälsovådliga koncentrationer av bland annat socker – men det går.

Jag hade en gång en diskussion med en representant för ett foder som hör till de allra mest koncentrerade på marknaden. Jag frågade denne hur pass törstig han trodde att han skulle bli om han skulle äta torkat kött till middag. Behöver jag ens beskriva den undvikande blicken och det svävande svamlet jag fick till svar? Hela diskussionen avslutades med att representanten bedyrade att ”deras veterinär” givit produkten grönt ljus och aldrig nämnt ett ord om att vätskebrist skulle vara något som helst problem.

Du kan läsa mer om det här med torrt foder och vatten i min artikel: Det livsviktiga vattnet.

Exempel

Låt oss nu ta en titt på hur koncentrationerna ser ut i några populära torrfoder för hundar. Jag nämner inga namn här, därför att avsikten inte är att hänga ut någon – jag vill bara belysa ett allvarligt problem.

Samtliga exempel marknadsförs som spannmålsfria underhållsfoder för vuxna, normalaktiva hundar.

Produkt	Protein %(som serverat)	Fett %(som serverat)	Vatten %
Populärt torrfoder #1	35	33	14
Populärt torrfoder #2	38	18	12
Populärt torrfoder #3	32	18	10
Populärt torrfoder #4	26	15	10
Populärt torrfoder #5	26	16	10

Om du har lust så kan du roa dig med att räkna ut torrsubstansen. I verkligheten finns inget bytesdjur i världen som ens skulle komma i närheten av proteinkoncentrationer som dessa. Sådant här, mina vänner, kan endast åstadkommas i den konstgjorda matens fantastiska värld!

På något outgrundligt sätt har man fått för sig att detta skulle vara naturligt för vargen – och därmed också för hunden. Det är i alla fall så man marknadsför den här typen av foder – som naturlig ursprungsföda, eller artspecifik föda. Inte ens om allt detta protein vore animaliskt – vilket sällan är fallet – vore detta naturligt. Mycket kött är inte detsamma som höga proteinkoncentrationer! Hur mycket kött en varg än äter av ett vilt byte, kan han aldrig få i sig högre proteinkoncentrationer än ca 18–23%. Och i ett vilt byte ligger fetthalten på 3–9%, ibland ännu lägre.

Kroppen är inte gjord för koncentrat!

Jag hittade en lufttorkad produkt med 43% protein och 25% fett, där anvisningen var följande:

”… blötlägg inte maten men se till att det alltid finns färskt vatten tillgängligt!”.

Denna specifika produkt uppges innehålla 4800 kilokalorier/kg (4,8Kcal/gram). Beräknat energibehov för en vuxen, normalaktiv hund på 20 kg är mellan 700–1200 Kcal/dag. Detta innebär att 20-kiloshunden bör klara sig på 145–200 gram av denna mat, per dag.

Det man fullständigt glömt bort att ta med i beräkningen är att hunden behöver känna töjning i magsäcken, vilket signalerar att nu har jag ätit nog. När den är tom är hundens matsäck mest bara en liten, töjbar utbuktning på tarmen. Men när den fylls kan den innehålla föda motsvarande 7–8% av kroppsvikten! Hunden som bara får några torra kulor i sin matskål får aldrig känna den här sköna töjningen. Visst, hunden får alla kalorier den behöver, men den kommer aldrig att känna mättnad.

Jämför med rekommendationerna för färskfoder, som säger att hunden ska äta 2–5% av sin kroppsvikt per dag. I praktiken innebär det att 20-kiloshunden bör äta någonstans mellan 400–1000 gram färskfoder per dag. Och kom då ihåg, att utav dessa 400–1000 gram är cirka 60–70% vatten. (Att färskfodret sedan innehåller höga fetthalter som allvarligt äventyrar näringsbalansen, ja det är en annan fråga för en annan artikel.)

Servera aldrig torrfoder torrt!

Kära hund- och kattägare: Ge inte era djur den här typen av högkoncentrerade foder! Det kan bara leda till elände. Och om ni nödvändigtvis måste ge djuret torrfoder, se då för allt i världen till att återställa vätskan genom att blöta upp fodret och låta det svälla. Basera sedan djurets fodergiva på det uppblötta fodret.

För varje 100 gram torrfoder måste minst 2–3 dl vatten tillsättas – ju högre proteinkoncentration fodret har, desto mer vätska behövs.

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

Bilder: mathem.se